Nerverna...

Allt gick strålande med sprutorna - hon grät i ca 1 min (hörde jag från andra sidan dörren) och sen var det high life igen. Jag däremot är fortfarande lite skärrad men säger till Dissy att jag är ok om och om igen - hon svarar med sin allra högsta röst att jag ska skärpa mig och att jag är ett fjaskigt våp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0