Not insane yet

Vi var på Gröna Lund i lördags - premiären till ära hade min vän Jörgen friplåtar, åkband och kuponger till allt vi kunde tänkas behöva. Vädret var ljuvligt och till och med en liten albyl som jag själv fick lite rodnad på lappkinderna.

Nu hade ju Grönan lite otur att deras nya attraktion hade stått still hela morgonen så kön till denna ringlade sig över hela nöjesfältet. Det var tur för mitt resesällskap då han under åkturen i Bläckfisken blev religiös, ropade efter gud och ville gråta - jag grät oxå, av skratt över denna oduglighet i karuseller.

För min egen del var det inte karusellerna som lockade utan att få njuta i min väns sällskap. Vi har knappt pratat under min mammaledighet och nu hade vi en hel dag att bara surra, skratta och återknyta de starka band som vi alltid haft.

Förutom det var det så kändistätt på nöjesfältet - det var som att bläddra i Hänt Extra utan papper - och vi stirrade på dem alla. Det såg ut som celebriteterna ville ta kort på oss, precis som de tänkte "Wow, kolla. Vanliga människor, finns det såna här?"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0