Sele = skämt

På dagis gick det jättebra idag trots att jag fick sitta själv och ha tråkigt i 1,5 h i personalrummet, kaffesörplandes och bläddrandes i Klick från -87. Till lunchen kom jag tillbaka och vi åt tillsammans. Dissan hade då hunnit bli rätt trött och när hon packades ner i vagnen kom separationsångesten blandat med utmattning.

Hon skulle upp i min famn och det med alla medel - den kilometern hem var lika lång som ett maraton men hittills har jag inte sett en enda löpare som panikartat trycker ner sitt barn i vagnen för att de inte ska trilla ut på vägen. Nu ligger hon i våran säng och hulkar i sömnen trots att hon sovit i en halvtimme.

Räknade väl med något sånt här men var iallafall inte beredd, men dum som jag är gör vi ett nytt försök imorrn, eventuellt tar jag med lite gaffatejp (för barnets säkerhet) eller så är jag puckelryggig nästa gång vi ses...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0