mestommig

...jag heter Daisy och jag vet att min mamma älskar mig gränslöst och ovillkorligen. Denna insikt har jag nämligen fått av att testa hennes gränser så ofta jag fått möjlighet (läs: hela tiden).

Jag har senaste veckorna missbrukat ordet mamma bara för att kolla hennes fulla uppmärksamhet och ibland ser jag hur hon avsiktligen ignorerar mig men då löser jag det oftast genom att klättra upp på henne oavsett var vi befinner oss. Att sen knipa sig fast så hon knappast kan släppa har blivit en specialitet.

Att leka själv funkar men det är så mycket roligare när morsan tittar på och helst gör exakt samma sak. Jag har upptäckt att mina röstresurser är obegränsade och funkar det inte med första påtalandet om samlek skriker jag helt sonika tills hon med bultande huvudvärk infaller i mina intressen.

En annan sak jag märkt är hur lattjo det är med sång. Minsta ord jag överhör kan nog bli en visa och här behöver jag nästan inte ens använda den höga rösten, jag brukar bara upprepa "sjunga den, sjunga den, sjunga den" tills hon faller i trall i nån ny obekant visa. Hon eller rättare sagt jag bevisar att vad som helst kan det sjungas om med lite uppmuntran.

På kvällarna ger jag henne den ultimata utmaningen. Först brukar jag spela utmattad och krokodilgråta tills jag får lägga mig i sängen med välling. När den är slut tar jag fram mitt rätta, pigga jag och hoppar upp och ner som en studsboll tills irritationen växt. När hon sen gått från min säng skriker jag tills hon kommer tillbaka med den där bultande huvudvärken och kräver hennes hand i min tills jag somnat. Ibland känner jag hur hon försöker smyga bort sin hand innan jag är medvetslös men ser ni, den går jag inte på, då gapar jag till så hon snällt stannar på sin plats.

Dock låter jag henne sova på nätterna, jag kan själv behöva vilan då det tar energi att testa gränser så här. Nån gång kollar jag av att hon fortfarande är med och när hon ändå är vaken kan hon lika gärna fixa lite välling, jag får trots allt inte köra mikron själv.

På morgonen brukar jag försöka köra igång direkt genom att klappa hennes ansikte så fort jag kan och funkar inte den väckningen kan jag försöka bända upp ögonlocken på henne så hon inte missar en minut av mitt ljuva ansikte.

Ibland sover hon borta eller jobbar långa dagar men oroa er inte, jag tar igen ovanstående punkter dubbelt första stunden vi träffas igen.

När det bara är pappa och jag lägger jag ner hela gränstestandet och tar lite egentid.
Även en 2-åring behöver rekreation.