mestommig

De är kvar. Lockarna alltså. Och gårdagens smink. Och en massa snor i näsan (som förvisso inte var där igår). Jag blev varnad av frisör-flickan att hormonerna kunde göra allt möjligt lurigt med håret och hur paff hade inte jag blivit om håret varit rakt idag när jag vaknade. Men så är icke fallet. Så du lär känna igen mig på avenyerna här i Matfors Gremolina. Loggan - min orginalhårfärg får inte avslöjas, den är långt ifrån smickrande och har inte synts till sen början av 90-talet.
Ni andra flickor- jag saknar er och vill träffas snarast. Gatufesten är ju i antågande och en lunch eller kvällsaktivitet där måste väl bli av? Puss