mestommig

...och jag var uppe så tidigt att frisyren fortfarande sover kvar på kudden. Bänkade monstret med Teletubbies och gjorde allt det där jag skjutit på tills tidsgränserna börjat rinna ut.

Blanketter, bokningar, beställningar och betalningar.

Nu ligger jag dock i nån sorts fas med verkligheten och kan njuta av min lediga dag med en överväldigande huvudvärk och illaluktande kropp. Men med paracetamol och dusch med dåligt tryck kommer nog den här dagen att rädda sig själv. 

Förresten var skelningen inte nåt att oroa sig för, vi kommer antagligen att haka på pirattrenden och döpa om trollet till Jack Sparrow eller i värsta fall, skita i ögonlapp och döpa om henne till Niklas Wikegård.

Jag har en jobbig dag idag. En förkylning har krypit sig in i näsan och jag har sovit för länge och för hårt så tröttheten valde att rota sig fast.

Gjorde en insats då mitt troll har börjat skela på höger öga och ringde BVC - de ville att vi skulle komma NU! Blev illamående av det akuta i sköterskans röst och med gråten i halsen fastställde vi en tid på fredag med antaglig fortsättning till ögonkliniken och hennes försäkran att jag kunde börja andas igen.

Har verkligen inte energi till detta ångestladdade tillstånd.

Nu ska jag rekognosera min kropp, utröna vad som är armar och ben och försöka få in dem i klädesliknande attribut för att åka mot jobbet. Var jag lagt min förvirrade hjärna och skräckbultande hjärta kan jag inte komma på. 

...jag heter Daisy och jag vet att min mamma älskar mig gränslöst och ovillkorligen. Denna insikt har jag nämligen fått av att testa hennes gränser så ofta jag fått möjlighet (läs: hela tiden).

Jag har senaste veckorna missbrukat ordet mamma bara för att kolla hennes fulla uppmärksamhet och ibland ser jag hur hon avsiktligen ignorerar mig men då löser jag det oftast genom att klättra upp på henne oavsett var vi befinner oss. Att sen knipa sig fast så hon knappast kan släppa har blivit en specialitet.

Att leka själv funkar men det är så mycket roligare när morsan tittar på och helst gör exakt samma sak. Jag har upptäckt att mina röstresurser är obegränsade och funkar det inte med första påtalandet om samlek skriker jag helt sonika tills hon med bultande huvudvärk infaller i mina intressen.

En annan sak jag märkt är hur lattjo det är med sång. Minsta ord jag överhör kan nog bli en visa och här behöver jag nästan inte ens använda den höga rösten, jag brukar bara upprepa "sjunga den, sjunga den, sjunga den" tills hon faller i trall i nån ny obekant visa. Hon eller rättare sagt jag bevisar att vad som helst kan det sjungas om med lite uppmuntran.

På kvällarna ger jag henne den ultimata utmaningen. Först brukar jag spela utmattad och krokodilgråta tills jag får lägga mig i sängen med välling. När den är slut tar jag fram mitt rätta, pigga jag och hoppar upp och ner som en studsboll tills irritationen växt. När hon sen gått från min säng skriker jag tills hon kommer tillbaka med den där bultande huvudvärken och kräver hennes hand i min tills jag somnat. Ibland känner jag hur hon försöker smyga bort sin hand innan jag är medvetslös men ser ni, den går jag inte på, då gapar jag till så hon snällt stannar på sin plats.

Dock låter jag henne sova på nätterna, jag kan själv behöva vilan då det tar energi att testa gränser så här. Nån gång kollar jag av att hon fortfarande är med och när hon ändå är vaken kan hon lika gärna fixa lite välling, jag får trots allt inte köra mikron själv.

På morgonen brukar jag försöka köra igång direkt genom att klappa hennes ansikte så fort jag kan och funkar inte den väckningen kan jag försöka bända upp ögonlocken på henne så hon inte missar en minut av mitt ljuva ansikte.

Ibland sover hon borta eller jobbar långa dagar men oroa er inte, jag tar igen ovanstående punkter dubbelt första stunden vi träffas igen.

När det bara är pappa och jag lägger jag ner hela gränstestandet och tar lite egentid.
Även en 2-åring behöver rekreation.

Såg nåt fruktansvärt på tv igår.

Trailern lovade intensitet och lite ny kriminologi för oss som har sett oss less på försupna och våldsstinna svenska deckare.
Bonden log lite när jag föreslog att se "Havskommisarien" och jag förstod inte då att hans glädje egentligen var att få se min chockade min när talet på skådisarna inte matchade läpprörelsen.

Jag kan inte tro att Mari Jungstedt uppskattar filmatiseringen av hennes böcker när de i ett överdrivet förvirrat tillstånd använder hela Europas samlade språkflora varav merparten är dubbade till onyanserade röster som läser sina repliker likt mig själv i en nervös föreställning i årskurs 4.

Jag kan förstå att i dagens ekonomiska läge måste länder med intresse för böckerna samarbeta men min ultimata fråga i denna lågkonjunktur är - vad kostar mest?

Att låta karaktärerna tala sitt språk och tro på min kapacitet som tittare att jag kan hänga med med hjälp av textremsa (vet inte vad översättningsföretag tar betalt men nån skulle säkert i barmhärtighet göra det gratis)?

Eller hyra in flertalet "röster" som gör detta till en riktig B-upplevelse och definitivt förlora mina ögon till nästa avsnitt?

Märklig upplevelse men inte bra.

... i form av Skavlan. Gillar honom skarpt.

Norskt skogstroll i form av Alexander Rybak. Nja, han måste tagga ner på c-vitaminen.

Norskt fenomen i form av Liv Ullman. En timme i hennes sällskap med hennes historier skulle få mig att lägga ner min banala blogg direkt.

Svensk älva i form av Lena Endre. En gnutta av hennes talang skulle få mig att starta en mySpace-sida.

Jag betalade inte tv-licensen i många år men hade Skavlan visats tidigare hade till och med jag pyntat upp.

Det är löjligt kallt i mitt hus idag men jag ska zen:a bort det och fokusera på allt bra jag har istället.

1. Jag har superrörigt här hemma  - men det tyder bara på att jag har haft roligare än att städa senaste dagarna.

2. Jag har en driva tvätt - dock har jag tydligen en välfylld garderob som lämnar utrymme för tvättuppehåll.

3. Jag luktar lite sunkigt och måste duscha - helt klart har jag underbara nära som inte dissar mig för min odör.

4. Jag har räkningar att betala - svårt att hitta nåt överpositivt här men när man betalar via nätet kan man alltid bloggvandra iväg lite och grotta ner sig i andras liv som inte har det lika bra.

Men den här nyfunna buddistattityden kommer jag att äga den här dagen och så småningom världen!

Undra hur buddistiskt det är att önska världshärravälde?

Igår vibrerade Bondens telefon högt mot underlaget då den låg på köksbänken och tog emot sms.

Med ett stort leende säger lillmonstret "mamma prutta"!

Fan, hur ska jag komma undan genans i denna teknologiens värld.

Dåligt bloggande här på västfronten, jag vet.

I min del av världen kör vi jobb, logistiklösningar och omvänd psykologi och detta i kombo verkar tära på energireserven.

Sen är hösten här och det ger mig alltid en känsla av att bygga om boet. Allt somrigt måste bort och filtar, kuddar och övrig dekor ska bytas till murrigt och mysigt. De oändliga prylar jag har från tidigare höstrenoveringar är mystiskt borta och jag skannar varje butik efter nya saker. I år dock vill jag egentligen inte spendera en krona och startar en massa fixadetsjälv-projekt som aldrig lyckas bli färdig utan dräller i små kaotiska högar runt om huset.

Lillmonstret är rent ljuvlig nu för tiden trots att hon såklart har kvar sitt, ja, monstruösa beteende men jag smälter varje gång hon drar en filt över huvudet och säger på stockholmsdialekt "men Dejsii, vart tog du veeegen".
Sen att jag måste värdera varje kraftuttryck jag använder då hon har en enorm härmningsfas och registrerar minsta svordom är tyvärr bara mitt problem.

Inatt sjöng hon i sömnen om alla barnen som "tack och lov är här" och jag skrattade gott. Lika roligt var det inte vid tretiden när hon fysiskt drog och knuffade mig till trappen och pekade ner med ihopdragna ögonbryn och krävde "LELLE". Mamman är vek vid den tiden och blandade med zombieliknande rörelser en flaska välling till dominatorn.
Sen knäcker hon mig igen genom att dricka upp flaskan, säga "tack, mamma älskar Daisy", klappa mig fint på kinden och somna om.
Det är de små sakerna som gör att man ens förstår hur benen fungerar mitt i natten och jag kommer att göra det igen för att få klappen på kinden av min gullrumpa.

Fick åka tufftuff-tåg igår istället för zoomzoom-tåg.

Hej, vad det gick! Min salsa fick några nya steg jag tidigare aldrig ens kommit på och jag tror en servering på "insane" inte längre är en omöjlighet.

Tack vare en överkompentent lokis och två översköna kollegor hade jag den roligaste jobbdan på länge och blev inte ens sen hem.