mestommig

... och luktar klorin.
Allt här hemma är skurat, tvättat eller kastat.

No more kräka.

Jag har varit så här (vet inte riktigt hur man demonstrerar utan fingertoppar men tänk er dem väldigt, väldigt nära ihop) nära att kasta in handduken. Igår kväll 21.30 slog den till - Kräkan.

Jag har spytt litervis och trodde ett tag att badrummet hade förflyttats till storinvigning av Liseberg.

Jag har kräkts så mycket att jag numer är olaglig i Frankrike.

Det känns att våren är här när termometern visar +17 grader i skuggan och

        

isen har nästan släppt sitt tag om ljungan, schillor och tussilgo kikar upp ur marken, fimpar och gammal snus påminner om fjolsommarens fester och...




D tränar stenhårt inför Beach 2008!

Jag har flera lunchalternativ i kylen men ändå äter jag ostmackor. Korkat!

Den underbara fyller år idag (åldern får hon berätta själv vid tillfälle).

Denna flicka klev in i mitt liv med skeptisk min, hon var lite överbeskyddande gällande ärtan som la anspråk på pappa P. När mina intentioner var seriösa fick jag en vän för livet.

Hon är speciell denna tjej:

Hon har helst 2 flytvästar när sjön är i närhet och en hel del plaskfärder har det blivit genom åren. En del i spöregn och det flesta med stulna filtar från närliggande pub.

Hon har (med mig) blivit dyngrak kl 10 på midsommarafton tack vare en liten frukostdaquiri. Senare packades det nödvändigaste (4 1.5 liters drickor, 6 flaskor sprit, 1 st blender och en hel ananas) för middag hos bekanta, det slutade kl 21 med att hon försökte sno en 8-årig killes skor.


Det finns många fler historier men jag vet att hon hellre ger mig tillfälle att berätta dem live, när jag dramatiskt likt en Norén-pjäs kan gestikulera och visa hennes rätta manér. Så för tillfället säger jag bara grattis - du är fantastisk!

Jag och D har inte varit helt överens idag.

Hon började med att spotta ca 1 dl pasta/grönsaksklegg över hela min dator. Jag hämnades med att senare tvinga henne spotta ut en halvsida tidningspapper hon försökt gömma i kinderna.

Nu sitter hon och halvbiter på sin nappflaska med det onda ögat riktat mot mig - jag vet nog vad mina bröstvårtor kommer att få utstå senare ikväll.

Jag lider av en ganska allvarlig åkomma som jag själv skulle kalla "impulsus major" - den yttrar sig oftast i relativt självdestruktiv misshandel på mitt hår (märk väl, detta gäller inte frisyrer på ben eller bikinilinje). Måste höra med Gremlins om hon kan skicka vita gubbar med lugnande sprutor nästa gång den slår till.

Jag har nog näst intill haft alla frisyrer som finns. De som känner mig fnissar nog lite för vem har glömt afron ifjol eller tuppkammarna i diverse färger. Eller incidenten när min mamma knackar på min dörr och JAG öppnar - hon berättar helt sonika att hon är min mamma och undrar om jag är hemma? Hade samma dag gått från midjelångt mörk till snaggad blond.

I torsdag slog det till igen. Jag skulle klippa 3 hårstrån i Ds svall (nja, fjun) som konstant for rakt in i hennes små blå och när jag ändå stod där med saxen klippte jag i (nu i efterhand i ett töcken) lugg på mig själv. Resultatet blev som alla dårar med samma infall vet lugg! Ja en sån där som bara går att ha som ja, lugg!

P sa som vanligt att jag var jättefin men vad har han för val? Det är ju jag som klipper honom och han vet att vid en felande kommentar kan han komma att se ut som Pennywise nästa gång vi leker barbershop.

Sitter och sneglar på den i pereferin av mitt synfält och den hånar mig lite för nu vet den att den blir kvar där tills jag i nästa krampanfall av min sjukdom kommer att bli... antagligen ofantligt lik Sinead o´Connor.

Inte har jag kunnat blogga. Jag har ju varit i storstan och varit hård och besynnerlig. Mången kullersten har trampats och peng förintats i kommercialismens avgrund. Ska genast bättra mig tills nästa äventyr pockar mitt intresse.

Vad jobbigt det är att vara småhypokondrisk. Nu när man har en kotte att oroa sig för och hela tiden försöka nyansera vilken färg hennes snor har och utröna hur förkyld hon egentligen är ska man samtidigt hitta farliga nya åkommer på sig själv.

I morse framför spegeln såg jag några märkliga blåmärken på magen i området runt ärret från snittet. Jag klämde lite försiktigt men kände inte märkbar smärta, efter lite hårdare tag hade jag faktiskt lite ont och ut på (vad annars) nätet för att kolla hur lång tid jag hade kvar. Hittade ingen bra diagnos och tänkte konsultera (vad annars) mamma i frågan. Innan jag hann slå färdigt telefonnumret slog det mig och jag la genant på igen.

Fan, jag måste duscha oftare - de där tighta jeansen färgar av sig nåt grönjävulskt.

För ordningens skull.
Idag blir kickelinan 6 månader! Hon verkar helt normal oxå så tydligen tar det längre tid att ha sönder dem eller så är hon helt enkelt det rätta virket.

Puss min lilla ängel - Mamma älskar dig!

Nu ska jag packa - efter att nån kärring ska sticka min bebis på bvc flyttar vi in till stan hos mormor och morfar. P ska åka till hufvudstaden och vara svulstig.

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta lördagen för att ge den bästa beskrivningen.

Huset var som vanligt fantastiskt - värdinnan likaså, hon glider omkring alldeles bedårande som tagen ur ett glossy magasin.

Sällskapet i övrigt var överlägset. Cyklisten med fru, de är ju min förlängda familj och Herr Ds version av "do the Hustle" låg jag och smågarvade åt i min ensamhet vid 4-snåret.
Knatte, Fnatte och Tjatte - eller Benny, Micke-man och JJ. Benny stod ut lite med märklig frisyr men är ju onekligen en pärla. Micke valde att se generad ut mest hela tiden av outgrundliga anledningar men med (läs åt) honom hade jag roligast. JJ är ju min nemesis men efter hans asgarv när jag berättade att jag utbildar i trevlighet fick jag enorm respekt för honom. Fröken Juice, nyss hemkommen från staterna hade snyggare gullistövlar än jag och vi passade på att köra en dubbelkiss för att förstå fenomenet bidé, fortfarande känns den uppfinningen lite sådär.
Det var fler fantastiska karaktärer där men de lämnar jag i pereferin.

Vi grillade, eller fru L och JJ stod ute och förfrös öronen medan vi andra slet med... inte ett skit. Hur som blev det en grillbuffé utan dess like. Miss A hade gjort tillbehör som fick mig att lämna en bit entrecote och det hör inte till vanligheterna. Jag kom på värsta affärsidén att starta restaurant med ett koncept där man får välja kött/ fisk + tillbehör precis som man vill - Oändlig grill, utan gränser ska jag kalla den.

Efter middagen gjorde jag anonym sorti för att inte såra de som bara kommit för min skull (typ alla antar jag) och 22 låg jag och snusade med min lilla och trots miss av pyromanin trivdes jag allra bäst just då.

Vi hittade en hoppgunga för 90 spänn!!! På 6 minuter kom vi, såg och segrade. P hann till och med lösa melodikrysset hemma på snabbgenomgången.

Nu är ju bara kruxet att få upp prylen, våra dörrposter lever helt skilda liv i olika rum så den enkla lösningen funktionerar icke. Sen stod det med stor varningstext att man inte får väga över 12 kilo i den så nu startar projekt minneslapp så jag inte helt sonika hoppar i själv. Jag väger ju trots allt lite över 14 kilo tyvärr, men bara nåt hekto.

Jaha, 2 dar vår och nu är det svinkallt igen (under 10 grader är numer svinkallt).
Jag tänkte ju va lättklädd på festen ikväll (med lättklädd menas, inte tjocksockar).
Märk väl att jag är den enda i familjen som är bjuden (enligt egen utsago). Exlusivt som fan!

Nu ska vi först på "bliavmedgamlabarngrejersbyteshandel" i folkets hus här i byn, kanske finnes ett stycke hoppgunga till lillgalningen  (inte P).

Jag har inte tid att blogga längre, jag skypar bara nu för tiden, hela tiden med alla mina kontakter.

















(alla kontakter = mamma, pappa och syrran)

Igår kväll när hela lilla familjen hade tystnat för att strax somna in likt klubbade sälkutar hörs ett nytt ljud i sängkammaren. Jag kollade först D, men hon bebissnarkade på vanligt manér. P hade inte somnat än och tyckte mest det var obehagligt att titta upp och se mitt öra på 3 cm avstånd. Det var inte heller han som lät men nu hade han uppmärksammat detsamma som jag. När man hör något ljud som är nytt och samtidigt så svagt att man inte kan lokalisera var det härstammar ifrån vill man övertyga medlyssnare att man hör exakt samma läte, det är ju bara struligt om en ligger och lyssnar på torktumlaren i källaren för det ljudet är ju totalt ointressant. För att detta inte skulle ske försökte jag förklara för P vad ljudet lät som och det enda jag kunde likna det vid var "när det knäpper till i näsan precis innan näsblod, som när ett blodkärl där inne brister".

Han fattade inte vad jag menade men har i princip hånat mig hela natten för småtomtarna som sitter och kaskadblöder näsblod runt om i sovrummet. Det var för övrigt Ds vällingflaska som var källan till detta inlägg.

http://www.tjuvlyssnat.se/stockholm/bloggstressen-personifierad


Oroa er inte, jag ska bara gå till brevlådan.

Solveig vann precis 5 mille på triss på TV4 - roligt för henne.

När jag ränner upp och ner i trappen här hemma brukar jag få hålla i lökarna så jag inte får tuttbråck (har inte använt bh sen D föddes, hippie, I know). Sist jag sprang upp kände jag att arslet också skumpade men jag kan inte hålla i både röv och dekolltage - jag har inte tillräckligt stora händer!

Idag fyller min väninna, semi-norska sångfågeln Anna år. Fler med 30 som åtråvärd siffra.

Vi attackerade varandra en solig sommarafton på Gatufesten för många år sedan och föll sedan som furor för varandras sällskap. Med henne har jag aldrig tråkigt, bara hennes skratt fyller ett helt universum och hennes sångröst har tårat mången öga.
Tyvärr har hon valt hufvudstaden som hemort och där stadgat sig i finkåk med sambo så vi ses för sällan men när vi gör det är det som tiden stått stilla. Inte så stilla att vi gör såna där busiga grejer som när vi var unga, garderobsaktiviteter, champangeglaskross och så vidare men så pass stilla att vi fortfarande njuter av att umgås.


Stor puss och kram Anna, jag saknar dig och hoppas vi ses snart igen.

och såklart GRATTIS!!!!!

Mössa med ambition att stanna på min dotters huvud. Finnes: Mössor (flertal) utan denna ambition.

Så j.a bra har jag inte sovit men den nya organisationen i sovrummet är bättre nu.

Drömscenariot är dock: Jag ensam i dubbelsängen, D ca 1,5 m därifrån med nattnanny redo på sidan av spjälsängen.



ja, just ja - Osså P i ett ljudisolerat rum nån annanstans.

Imorrn kanske jag lägger ut en bild på mig själv för jag ska sova skönhetssömn likt en prinsessa inatt. Fick ett litet infall och skruvade om spjälsängen så nu kanske D faktiskt kan tänka sig att ligga i den. Ringde P och pekade med hela handen på en ny bäddmadrass så den kommer hem snart.

Att de båda snarkar har jag inte riktigt hittat lösningen till men "if you cant beat them, join them!"  Så nu ska jag leta sån där flashig näsklämma synkroniserade simpäron har - det ger garanterat nasala oljud.

Precis just nu är det så underbart att vara behövd. Att vara den liten vill sova hos när hon inte mår 100%. Att känna hennes andetag och höra snusningarna ger samma underbara rysningar som första gången hennes röst fyllde operationssalen i oktober.

Jag tänker på Engla. Jag tänker på hennes mamma. Jag ska inte låtsas att jag förstår hur hon känner, jag har ingen aning. Jag har aldrig upplevt den sorgen. Inte ens i närheten.

Jag kan när jag sitter med min oskyldiga i famnen svagt ana hur hon känner mot den onda som gjort detta ohyggliga. Hur hat kan ta över. Jag skulle hata om något hände denna vackra.

Jag kan inte känna sorg just nu, bara lycka. Lycka att hon är här, att hon är min, att hon är trygg.

Det är bara  jag som är vaken i bloggvärlden idag. Känns som en skräckfilm. Kanske är jag den enda som finns kvar som kan blogga. Ska jag måste hålla detta vid liv helt själv nu, tillsammans med Will Smith på Manhattan?

Ps Gremlolina- falskt alarm på diskproppen, det var bara gammal kleggig gröt som satt fast på undersidan Ds

Mitt minitroll är förkyld. Hon och pappa P har tävlat om vem som kan snarka mest oregelbundet inatt för att hålla mig vaken. Tack och lov är det bara en av dem som gråter när jag inte bjuder på tuttar (jag säger inte vem för att inte genera någon av dem).

I vaket tillstånd är det inte mycket som är populärt när näsan rinner av grönt slem, jag har sjungit, vyssjat, vaggat, gungat, struttat och munpruttat i nån timme nu men missnöjets vårslask ljuder än. Snart tar vi till det hårda artilleriet med en prommis till brevlådan - vem kan motstå sån lycka.

Oj, vilken tragisk liten värld jag bjuder min dotter på, inte konstigt att hon är tjurig.

Nu är det hajtäck på landet.
Morfarn har försett hushållet med webbkamera och nättelefon. Inte är det för min skull heller utan nu kan de följa  Ds minsta lilla kräka. Jag klagar inte det minsta för det går ju båda hållen.

Äntligen kan jag sätta kotten framför datorn med mormor som gör charader och själv sitta i fotbad och sippa på en GT.... nja, kanske inte än, men snart

Bikinin har inte ens torkat och i eftermiddag ska vi ner i pölen igen. Jag är redan så torr av klorvattnet att håret på benen ser ut som blommorna här hemma.

Ute faller slask, inne är det plask.

Eftersom Blondinbellas modeblogg är så poppis tänkte jag haka på temat och från och med nu bara blogga om high fashion, Tyra Banks och P:s modenonos.
Nej, skämt åsido, jag behöver lite hjälp om vad jag ska ha på ett bröllop i början av maj för min beslutsångest når inga gränser längre.

I grunden ska jag ha vita jeans och en vit 3/4-ärmad tröja tillsammans med dessa skor



Sen har jag 2 alternativ att dra över valkar och putmage.

  eller     


Lämna gärna era synpunkter, särskilt du Benny som alltid har senaste kollen på whats hot and not.

Efter potatisklet med mosad lax kan man ju behöva lite fruktsött så jag tänkte ge D lite persika-bananpuré. Hon åt laxgeggan med stor entusiast och gapade stort efter mer.

När sen suckralosmorsan skulle vara lite snäll och bjuda på smarrans gotta såg hon ut så här...




Efter varenda sked...

Jag fick ett samtal igår - jag fick egentligen flera men det här var bäst.

Nästa vecka är jag inbjuden att delta på vårskriksfest med äkta pyromani i det vackraste hus jag vet. Vi ska inte elda där inne utan antagligen alla andra risiga kåkar som inte håller samma mått.

Jag har redan smitt in mormor och morfarn i planerna och ska skicka 30 gulliga bilder på lilla D så de absolut inte kan motstå att passa, pussa och sussa henne. Vi tränar stenhårt framför kameran på "sadpuppyeyeslooken" men hon verkar blanda ihop det med tidigare Niklas Wikegård-imitationen.

Kommer antagligen att eskalerande bli så exalterad över detta evenemang att ingen kommer vilja vara med mig när det roliga kommer - jag kommer antagligen ha "gläfsandehundenviftapåsvansenlekmedmiglooken".

Jag hade mina stentuffa rutiga gummistövlar på mig igår - hela dan, från 7.30 till 19.30.

Mycket gående blev det eftersom jag både gjorde stan och Birsta city inklusive ett hjärnsläpp när jag i min shoppingiver vandrade in på för dagen nyöppnade Coop och fick slå mig ut likt en gladiator (nja, en sån där som var sämst när de tävlade i gladiatorerna, den svenska versionen med Gunde och Agneta).

Stövlarna åkte av ett kort ögonblick för att prova ett par skor jag sen var tvungen att köpa när butiksflickan rynkade så på näsan att jag trodde hon skulle anmäla mig till farligt avfall och minsann berätta att hon jobbat en sommar för anticimex men detta slog det mesta..

När jag tog av dem på kvällskvisten var jag dyngsur runt vristerna - jag hade inte känt det överhuvudtaget (kanske pga de 4 cm-tjocka yllestrumporna) men jag var så blöt att jeansen hade färgat av sig in på bara skinnet så nu går jag omkring med vad som ser ut som apvidriga åderbråck i ankelhöjd. Duscha är det inte tu tal om, jag ska bada 2!! ggr till helgen.

Hur blev jag så fuktig? Har det snöat in i skaften så kraftigt? Har jag en sprättig gång som viftar upp modd ända i stövelkantshöjd? Eller det sista och värsta - har jag såna enorma ankelsvettningar att jag borde söka hjälp?

åkt buss

köpt skor

1. Natta sin bebis

2. Hålla sig vaken under processen

Idag fyller Åsa 30.

Jag har känt henne ett tag nu och har mååånga historier som ligger och fnittrar i bakhuvudet. Jag ska inte dra dem här, allt blir ju så mycket roligare när man får dricka sprit och spä på lite.

Men då ska jag berätta om de gånger jag sovit hos henne, eller sovit, hon blir ju som en 12-åring och ska flabba in på småtimmarna och jag upprepat gnällt att hon ska hålla käften. Eller när hon grenslade ett träd i fjällen, var inte med själv men hon gick som Zeb Macahan i några veckor. Eller när vi skulle fonduea och det brann pyttepytte på oljekastrullen och brandsläckaren åkte fram. Eller när hon på fyllan presenterade sig som Lennart till sina föräldrar på Selånger marknad. Eller hennes Marabou Frukt och Mandel-period när hon efteråt använde insidans glanspapper för att bättra på brännan. Eller när vi sjöng redhooded sweatshirt en hel helg i hufvudstaden samt sålde mackor i gamla stan. Eller alla de gånger hon i stället för att utvecklat sig från ett dilemma invecklat sig i en lögn de flesta mytomaner skulle avundjukt bita sig i läppen för.

Men hon är ju vädur så det mesta är i hennes natur.

Puss och grattis tanten - jag älskar dig precis som du är.

Uselheten fortsätter i bloggandet men helgens lyckliga tid har gjort sönder min bäbis. Jag kan inte ens i närheten roa min dotter lika mycket som mormor och morfar. Nu sitter jag och letar på nätet efter pappersmänniskor i naturlig storlek som jag ska klistra fast deras ansikten på samt beställa blandband med diverse sagor på morförälderska.

Igår var premiärdoppet.
Vi gjorde kramgrepp, karusellgrepp och framochtillbakaschwung - låter mer som brottning än babysim. Turligt nog sjöng vi oxå några putslustiga plasklåtar för att lätta upp stämningen. Vi hade planer på att filma spektaklet framöver men när man gör kaffepannan får man så plufsiga kinder så vi får se...



Jag ääärrr laadddad!!!



Snyggaste badbrallan kommer från fashionkonsulten Åsa som förser hela västernorrland med badkläder.


Vi trodde i vår enfald att D skulle sova som en stock efter simningen men tji fick vi, efter 30 min vila var det fullt ös fram till 22 och sen - medvetslös... det gällde för övrigt de båda vårdnadshavarna oxå.

Ohyggligt dåligt bloggande i helgen, jag vet, men vi har varit i storstan och fått lyxbehandling av mormor och morfar. Sitter nu och längtar tillbaka till den tiden, D allra mest.

Blev övertygad att ni inte har lyssnat ordentligt på den här än så här kommer länken på det gammeldagsa viset - Att Mulder och Scully hånglar kan ni bortse från, jag tog den version som var först.


http://www.youtube.com/watch?v=N2IO-TNVoU4

Igår på Fub:en fick vi lära oss vad man gör om barn sätter i halsen. P var tydligen himla duktig med att dunka de groteska bäbisdockorna i ryggen för "fröken" frågade om han jobbat med sånt här eftersom han hade det rätta handlaget. Nej, mumlade han ödmjukt.

Sen i bilen var det ett annat tonläge, han ville att jag skulle börja varje mening med att tilltala honom Dr Ross och jag tyckte han höll händerna sådär uppåt som om han väntade på plasthandskarna inför operation. I hans värld utförde han även kejsarsnittet på mig bara för att han fick "scrubs" och råkade ha foppatofflor på sig den dan.

Varje gång Mat-Niklas säger "koka in" uttalar han det kokain - sitter han hemma nu och garvar åt det?

Jag har två absoluta favoritlåtar just nu och de går runt, runt i huvudet och på diverse musikspelarapparater.

Den första är "hymn to her" med Pretenders och när den ljuder vill jag nästan gråta för det känns som en sån låt man ska gråta till - inte gråta ledset utan bara gråta, för att släppa ut lite blandad skit man samlat på sig.

Den andra, och det här är storfavvon, är "Bom sicka bom" av Astrid Lindgren. Vi har den på en skiva med Lisa Nilsson som sångerska och den versionen är ett riktigt lyckopiller. När den stökar ur högtalare tjoar både jag och D och gör såna där slåihopklackarnaskutt (mest jag då eftersom D inte kan gå, än mindre skutta) och så skrattar vi högt (det gör båda två).

Båda rekommenderas varmt och var jag länkgudinnan hade ni nog hittat dem här men så blir det icke.

Jag måste få omvärdera mitt beslut om världens bästa program.

Det är oavgjort mellan Körslaget och Barnmorskorna. Jag har totalt övergett Greys för detta mästerverk av omtanke och småsmåsmåkottar. Bara en sån sak att en bebbe kom i bilen i gårdagens program och pappan som körde hittade inte tutan på volvon och kunde inte uppmärksamma medtrafikanter att "flytta på er för fan, min fru kletar ner bilen med en nyfödd" - STORSLAGET!!

Tyvärr är det bara 30 min så efter 21,30 måste jag ägna mig åt den övriga trista tv-världen. Nu kanske ni tror att jag slår över till Greys och ser slutet men icke, istället kollar jag slaviskt på Top Model på mina jämlikar i skönhet och om de gör framsteg lika kvickt som jag och min karisma... och nu ska jag gå och tvätta bort gårdagens smink som har övergått till tvättbjörnslooken.

Dissy har lärt sig hur man håller kvar sällskapet



Man tar en näve hår i sin svettiga bäbishand och sen släpper man... noooot!

Med Jops-Lina som var här i söndags hade hon en annan taktik, blåstirren eller "argalekenbörjarnu", hon vann varje gång mot en förlägen Fru L.

JAG VILLE BARA BERÄTTA ATT JAG FORTFARANDE HAR LOCK FÖR ÖRAT.

Träffade en tjejkompis på Birsta igår och hon är läkare (dock mammaledig just nu) och hon sad att det i alla fall inte gjordes nån håltagning av trumhinnan innan typ 10-12 veckor av bekymmer.

Nu håller jag på lära mig teckenspråk - förstår ni mig om jag håller upp långfingret.

Allt var frid och fröjd imorse. Vi klev upp gjorde oss klara och åkte till babysången, det var trevligt och galet runt trumman som vanligt. På vägen hem svängde vi förbi brevlådan och där låg den...



Deklarationsfan!

Tyckte jag nyss gjorde detta och när jag påtalade detta till P svarade han lite syrligt "ja, den kommer ju varje år".

Jag blir så nervös och förvirrad och hittar inte kontrolluppgifterna som jag lagt på nåt smart ställe som jag inte hittar längre och måste ringa pappa och fråga (i år igen) om allt stämmer och han frågar om jag ska göra några avdrag och jag blir än mer nervös och lite svettig och säger nej, eller ja, eller nej, kanske eller... Va fan, ska det här göras nu igen?

Lycka idag är att ha vandrat omkring i birsta iförda dessa...



Med en intesåstark och intesåvarm Latte i denna...



Den efterlängtade mugghållaren till vagnen har kommit så försök hålla mig inomhus nu eller borta från affärer.

Vilket program - i min värld en total succé!

Jag är en sucker när det kommer till körsång, det är det absolut vackraste jag vet. När jag var gravid och aningen hormonstinn råkade jag bläddra mig fram till "koloniområdet Iris" på Tv4+ och där hade en kör samlats och hyllade hösten - jag grät ohejdat i 3 timmar!!
Min väninna/kollega L var sen inte långsam att låna mig filmen "såsom i himmelen" med ett hånflin, jag har dock inte sett den än.

Utöver körsång gillar jag Markoolio något oerhört, han är så sympatisk och genomgo´. Alla program där han interagerar med barn ser man lyckan lysa hos både honom och de små och sånt gör mig till ett fan. Sen att han tog med sin polare Krille med lätt handikapp i kören gör honom ultraunderbar.

Ring alltså inte mig på lördagar - jag sitter bokstavligen klistrad framför tv:n och njuter.

Jag blev så ställd av att komma in här på bloggen så jag glömde bort vad jag tänkte berätta - jag får återkomma.