mestommig

Nu har jag och lilltrollet mellanlandat i hemmet en stund så hennes normala vardag kan fortsätta på dagis och jag kan komma till sjukhuset utan att lukta surtrasa.

Min älskade har haft otur att drabbas av en hjärnblödning och hur allvarligt det än låter har det gått så pass bra som man kan hoppas. Självklart är det lång väg kvar till totalt lugnt men jag lyckas sova ibland och avbryter inte längre mig själv med panikångestattacker var femte minut.

Under de här förvirrade dagarna har jag upptäckt så mycket fantastiskt i mina medmänniskor att jag ibland fäller en tår i ren lycka. Våra familjer, vänner och främlingar (oftast klädda i sjukhuskläder) besitter så mycket omtanke och värme i överflöd att vi inte en enda sekund känt oss ensamma eller otrygga.

Jag är uppfylld av de fina som finns ibland oss.

Tack för allt till alla. Sluta inte vara underbara.