Sommaren gick och hösten är här

Ljuvlig var den, sommaren alltså. Kommer ni ihåg alla heta dagar och ljumma nätter? Det är knappt jag gör det nu när man drar scarfen tätare om halsen och sätter på sig mössan frivilligt för att slippa tokrufs på skallen när man kommer till jobbet.

Daisy väljer trosorna som frisyrräddare.


Vad gjorde vi då? Inte mycket i ärlighetens namn men det passar mig precis, att slappa bort dagarna i mitt paradis är den lisa för själen som jag behöver.

Vi hann en sväng till Hufvudstaden och avverkade allt man bör på en vecka. ALLA butiker intogs flera gånger under ledning av tolvåringen, Junibacken, Gröna Lund och en tripp till Helsinki med absolut första klassens resesällskap. Höjdpunkten var nästan att bo vid Vasaparken där det lektes för fulla muggar varje kväll innan läggdags och Dissan pratar fortfarande om att Saga åt palsternacka till lunch så besöket dit var hennes nummer ett. Förutom bollhavet på färjan då - INGET kan bräcka ett bollhav.



Det riktiga havet utanför båten var helt ointressant när detta fanns att simma i.

Nu är hon stor min kicka. Storbarnsavdelningen är da shit och blöjhavet är långt borta, vi använder dem på nätterna av nån outgrundlig anledning trots att de är kruttorra på morgonkvisten. Är det min mammanerv som vill ha kvar sin bebis måntro?

Min personliga kick under sommaren var när "de underbara" intog Lunde för en myshelg - jag kan inte beskriva hur viktiga dessa brudar är i mitt liv och hur lyckligt lottad jag är som kan kalla dem vänner. Får jag bestämma blir detta årligt återkommande och jag tror jag kan locka hit dem igen.



Ljuvligaste liljorna från ljuvligaste flickorna.


Jobbet kom ju som en käftsmäll när man inser att detta är pysslandet till nästa semester. Jag har hunnit åka liggvagn till Götet och det rekommenderas ej - fasansfullt sätt att resa. Lyckligtvis hann jag träffa syster med familj och det gjorde helvetesresan betydligt bättre. Hon ska snart kläcka en trea så nästa resa dit blir med ett stort leende på läpparna oavsett reskomfort.


Snart har moster tre änglar.

Jag har åkt märkligt mycket buss den senaste tiden så jag funderar på att tatuera in träsmak på skinkorna. Dock går mina tankar just nu mest till de som drabbats av den fasansfulla olyckan i Kimstad, jag kan inte föreställa mig hur skrämmande en sådan upplevelse är.

Nu ska jag leta livet och jag hoppas hitta det i tvättstugan. Kanske kommer uppenbarelse i centrifugens sövande sång.



Pöss




Kommentarer
Postat av: Hanna

Du är utmanad =)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0