mestommig

Åh så roligt. Räcker väl nästan som beskrivning.

     

Fikat skulle i största möjliga mån gå i rosa så ca en liter röd karamellfärg har gått åt för att tillfredställa värdinnan.



Tårtblås efter sången gick galant. Tårtan är fixad av Daisy och storsyrran och var perfekt i både smak och utseende.




Trots att de ser avslagna ut fanns en hel driva sockerenergi kvar i de små kropparna och de gav järnet till sista vink.

Daisy somnade lycklig och då somnar även mamman lycklig.

Tack alla för att ni kom och hade roligt med oss.

hemma bäst.

För hemma fanns det paket gömda i alla möjliga vrår. Hela eftermiddagen och kvällen gick åt att nosa upp inslagna godsaker.



Prinsessklänning gör dagismaskeraden till något nytt att längta efter. Självklart måste den bäras på kalaset imorgon och dubbelkollas att den är dansvänlig.



Innan den fashionabelt sena middagen var vi en stund på rivieran och diskuterade hur lamt det är med vaskning och att Rolex är sooo last season. Passade även på att plinga Paris Hilton och fråga hur Tinkerbell mår.



Sedan återgick vi till att bli en treåring med rosaglittrande själ och bli överlycklig åt en prinsessbarbie med prinsessbäbis!!! Hårda förhandlingar blev det innan läggning för att låta Barbiesessan slippa sova i sängen och vakna med omöjliga tovor i polyesterhåret.

Efter denna fantastiska dag är det svårt att tro att morgondagen ska bli bättre - men vet ni - imorrn är det kalas!! Kan inte misslyckas med, enligt Daisy, bästaste lillebror Charlie, lillasyrran Nova och min Sanna.

Tack och gonatt!

...det var så roligt som hon föreställt sig.
Som ni ser gick det inte att få ett osuddigt kort eftersom det bara inte gick att vara stilla en sekund.

Efter en timme tog vi tag i prinsessbakelseätning och presentöppning med mormor och morfar.



Fortsättning följer så fort pappan och syrran kommer hem och då blir det skattjakt - paket är gömda över hela huset men med hennes röjarförmåga kommer väl det äventyret vara över på en kvart. Men det är ju trots allt hennes dag.

Lycka är att äntligen få fylla tre år- som hon har längtat.



Fast trots att man fyller stor är det svårt att inte blinka när en kamerablixt attackerar i morgonmörkret.



Morgonpaketen innehöll ny klänning och mössa. Helt plötsligt blev det bråttom till dagis så man kan visa upp sig. På ögonlappen valde vi en stor födelsedagstårta dagen till ära.



Hemma sitter gosisarna vid kalasdukat bord - de brukar busa ibland när Dissan är på dagis och vänta på att hon ska komma hem och leka i deras nya äventyr. Oftast läxar hon upp dem först för att de stökat till men förlåter snabbt och hjälper till med nytt kaos.

Min lilla skrotnos - nu har du haft mitt hjärta i tre fina år, lämna aldrig tillbaka det.

..att den här skruttungen fyller tre i morgon. Mammas hjärta!

Idag på jobbet satt vi och drömde oss tillbaka till den gamla goda tiden... eller vi satt och drog historier om de mest pinsamma saker vi har gjort på, i och runt tåg.

Jag tror jag vann (känns inte som den viktigaste meriten att skriva i ett CV, men men).

Nån gång ska jag skriva ner mina största fadäser och skamset skänka mina avkommor så de i framtiden med stolt huvud kan säga - "Ja, det var i alla fall inte lika illa som tågmammans grejer."

De ska få veta hur förnedrande det är att fastna med nylonstrumpbyxorna i en kaffebehållare liggandes på rygg. Eller ramla på mage genom ett serveringscarts mitt i en fullsatt 1:aklass-vagn. Eller hälla ca 1 liter kallt kaffe på en resenär som gör allt för att rädda stolstyget.

Allt detta har hänt. Och jag brukar kalla mig serviceproffs - märklig ekvation.

fyller min pappa år. För tre år sedan försökte jag ge honom ett barnbarn i födelsedagspresent men misslyckades så i år har jag sänkt förväntningarna tilll en kram. Dock får han den först på fredag - vill ju inte skämma bort honom.

Grattis papi-raul

och grattis önskar den försenade presenten för tre år sen



Puss på däj Moffa

Sa till skrotnos att vi skulle skippa blöja inatt och fick ett "Jippie!" till svar.

Det är de små sakerna som glädjer både mamma och dotter.


(och ingen olycka hände under natten. Mammas stortjej!)

Jag är oftast dålig på att lockas med på äventyr på mina jobböverliggningar. Mitt drömscenario är sängen, fjärrkontrollen och en nagelfil i ensamhet.

I lördags gjorde jag dock ett undantag och tog fina Kattis under armen och gjorde en shoppingtur med vinpaus och avslut på Vapiano. Lycka för mig att jag gjorde det för jag hade en ljuvlig dag/kväll och vaknade på söndag med nyvunnen energi, vi hann prata om precis allt man behöver och tur att bordsgrannarna var en bit bort så de missade beskrivningen av avslag och riktiga sågningar av olika individer. Underbart när man inte riktigt vet vad man behöver och ändå dyker det bara upp framför näsan på en. Tack Vännen att jag fick vara med på din sista 24-årsdag och grattis till ålderdomen ;)...

fick Nobels litterarturpris 2010.

Nu blir det ut att leta hans böcker - helst debutromanen. Jag köper en från varje pristagare till Daisy (började hennes födelseår) så hon ska ha en samling när hon växer upp och kan ta del av den stora littertursskatt som finns i denna stora värld. I den här familjen kommer man inte undan. Läsa är en av de största källorna till glädje och insikt och de ska inte gå henne förbi.

Igår satte jag mig på tåget och tränade träsmak hela vägen till Alingsås. Där fick jag snuggla på våran nya familjemedlem och han var ljuvlig. Inte heller fy skam att träffa de två andra änglaflickorna som trots att de funnits bra mycket längre är lika mysiga att krama.

Ibland när jag åker tåg får jag känslan av att vara en "riktig" resenär. Särskilt när jag åker relativt okända sträckor. Igår var en sån resa när jag hade vacker utsikt, bra musik i lurarna och en kopp ljummet kaffe i handen, jag blev så till mig i känslan av att vara med i en reklamfilm för den "inre resan" att jag först inte förstod varför min granne glodde lite dumfånigt på mig - tydligen tyckte han att min inre resa skulle innehålla lite mindre ledmotiv som kom ur min mun. Ipod + sång = låter inte lika bra utanför huvudet.

Jag åkte vidare på kvällen till Götelaborg för 2-dagarsutbildning.
Märklig stad detta fiskemecka tycker jag. Högerregeln för fotgängare gäller liksom inte här utan man får småhoppa som en dribblande Zlatan för att kunna passera sin medmänniskor. Sen är det ju detta förbannade plingadet som varnar för spårvagnarna och spårvagnar finns det miljontals av - dem skrämmer skiten ur mig och ipod is a big no no om man inte vill dö med rälsmärken på kroppen.

Dock föredrar jag Götet som storstad framför Stockholm men vissa ordningsregler följs definitivt bättre i Hufvudstaden.

Ja ja, imorrn åker jag hur som helst hem till byhålan och kommer väl att sitta och sura att det inte finns en enda människa att argstirra på för att de går på fel sida trottoaren - va fan det finns ju inte ens trottarer!

Nu ska jag mula ner mig i min superstora (ingen ironi utan paw rikhikt stora) säng och vänta på House. Åsså ska jag hosta såklart, det har jag blivit riktigt bra på sen jag adopterade Dissans förkylning.

Den här släkten kan göra snygga grabbar oxå.

(bilden är kallblodigt stulen från syrrans fb-sida men hon kan ju försöka opponera sig. Mostrar har inga moraliska förpliktelser när det kommer till att visa upp snyggingar!)

Jag har blivit moster för tredje gången och hör och häpna: det blev en pöjk!

Han ska heta Hugo och jag väntar ivrigt på en bild som verkligen visar detta lilla mirakel.

Han är redan ett litet busfrö som väntade tills storasyster Emmas födelsedag att titta ut så nu blir det storkalas framöver. Dock är hon och andra syrran Amanda överlyckliga att äntligen få en plutt att gosa på.

Moster längtar att få pussa på din lilla näsa och krama den duktiga mamman.

Grattis till er men mest till mig som får vara ännu mera moster!

(Jag har fått en bild nu och han är sådär urbota söt så man knappt kan tro det. Min längtan att få träffa honom blev absolut inte mindre)

Skrotan har en elak förkylning som resulterade i akutbesök i Söndagskväll. Mormor fick ta en hostattack med blodkräkning och mammans hjärta skenade hela vägen till farbror doktorn. Där togs det prover för att kolla blodvärden och koaguleringsförmåga men eftersom vi inte hört nåt antar vi att allt var okej. Skrotan var tapper när två rör togs ur armvecket och jag är så stolt över min stora tjej, hon var oxå nöjd över priserna från sköterskorna - en rosa glitterfisk, ett mumintroll och ambulansens egen nalle Ambjörn. Hello Kitty-plåstret på armen kommer antagligen sitta kvar i fyra veckor för att kunna berätta om hjälteinsatsen för alla hon råkar träffa.

Min förkylning kom krypandes under skinnet igår-eftermiddag och idag hostar jag onda slembollar och ser allmänt förjävlig ut - alltså inte bara sådär vardagsilla ut, utan riktig skräcködla.

Nu ska jag hämta silvertejpen så barnet kan få, mot sin vilja, njuta av tv:n. Själv ska jag dricka åtta liter kaffe som jag är övertygad om botar det mesta.

Jag börjar med ursäkter och bortförklaringar först.

Jag menar det är ju kolsvart ute och vägen här är jättesmal. När man väl tagit sig till elljus-spåret är hälften av lamporna trasiga och man ramlar och får en hjärnblödning. Är man ensam hemma med barnet är det omöjligt att ta sig iväg och särskilt efter läggdags då man lika fast som Karlssons klister. Blir det en lika hård vargavinter i år är det nästan inte lönt att sticka ut näsan då energin bara går åt att hålla sig icke ihjälfryst.

Räcker det?

Då så, vi har gjort det - köpt en träningsmaskin. Så beiget och svenssonskt.

Har ni tur kanske jag lägger ut en bild på mig i leotard och neonpannband. Dock inte på maskinen, det verkar ju konstigt.

Idag var det stora grejer på dagis - Skogsdisco!

Inte bara det, de fick åka buss dit oxå. Succén var total vid hämtning trots att det låg tät nervositet i luften under gårdagskvällen. Dissan var så spänd att vi till och med tränade lite i köket för att få in den rätta snitsen på grangunget. Skaka rumpa gick bort, vi diskuterade fram till att lite höftrull var mer okej. Tur att ipoden alltid står beredd att fostra dagens ungdom.

Mammas storgos - hon är för ljuvlig och självklart menar jag det nu när hon sover.

Tydligen var det en stor del av befolkningen som inte läste min blogg och fortfarande gick och röstade... med arslet.

Med mina synska förmågor ser jag överlag lekstuga i svensk politik de närmsta fyra åren, alltså inte nån större skillnad från tidigare men med fler dumhuvuden under samma tak.

Äh, nu ska jag släppa politiken och göra det jag är bäst på - inte blogga särskilt mycket!

Pöss på er

Jag har ju glömt att vara politiskt korrekt här på bloggen och att dryfta valfrågor.

Här kommer de.


Jag har röstat och anser att det bara finns en anledning till att inte maka sig iväg till en vallokal, det är om man tänker rösta på SD.


Så, då var det gjort.

Ljuvlig var den, sommaren alltså. Kommer ni ihåg alla heta dagar och ljumma nätter? Det är knappt jag gör det nu när man drar scarfen tätare om halsen och sätter på sig mössan frivilligt för att slippa tokrufs på skallen när man kommer till jobbet.

Daisy väljer trosorna som frisyrräddare.


Vad gjorde vi då? Inte mycket i ärlighetens namn men det passar mig precis, att slappa bort dagarna i mitt paradis är den lisa för själen som jag behöver.

Vi hann en sväng till Hufvudstaden och avverkade allt man bör på en vecka. ALLA butiker intogs flera gånger under ledning av tolvåringen, Junibacken, Gröna Lund och en tripp till Helsinki med absolut första klassens resesällskap. Höjdpunkten var nästan att bo vid Vasaparken där det lektes för fulla muggar varje kväll innan läggdags och Dissan pratar fortfarande om att Saga åt palsternacka till lunch så besöket dit var hennes nummer ett. Förutom bollhavet på färjan då - INGET kan bräcka ett bollhav.



Det riktiga havet utanför båten var helt ointressant när detta fanns att simma i.

Nu är hon stor min kicka. Storbarnsavdelningen är da shit och blöjhavet är långt borta, vi använder dem på nätterna av nån outgrundlig anledning trots att de är kruttorra på morgonkvisten. Är det min mammanerv som vill ha kvar sin bebis måntro?

Min personliga kick under sommaren var när "de underbara" intog Lunde för en myshelg - jag kan inte beskriva hur viktiga dessa brudar är i mitt liv och hur lyckligt lottad jag är som kan kalla dem vänner. Får jag bestämma blir detta årligt återkommande och jag tror jag kan locka hit dem igen.



Ljuvligaste liljorna från ljuvligaste flickorna.


Jobbet kom ju som en käftsmäll när man inser att detta är pysslandet till nästa semester. Jag har hunnit åka liggvagn till Götet och det rekommenderas ej - fasansfullt sätt att resa. Lyckligtvis hann jag träffa syster med familj och det gjorde helvetesresan betydligt bättre. Hon ska snart kläcka en trea så nästa resa dit blir med ett stort leende på läpparna oavsett reskomfort.


Snart har moster tre änglar.

Jag har åkt märkligt mycket buss den senaste tiden så jag funderar på att tatuera in träsmak på skinkorna. Dock går mina tankar just nu mest till de som drabbats av den fasansfulla olyckan i Kimstad, jag kan inte föreställa mig hur skrämmande en sådan upplevelse är.

Nu ska jag leta livet och jag hoppas hitta det i tvättstugan. Kanske kommer uppenbarelse i centrifugens sövande sång.



Pöss