mestommig

Jag är ju numer en arbetande mamma så överdrivet mycket tid till bloggandet avsätter jag inte. Jag vet att ni förtjänar bättre men jag måste få lite tid att smälta ihop mitt nya liv.

I dagarna två har jag forslats till huvudstaden tur och retur för projekt uppdatering så att jag på lördag kan göra en långsväng till Götet med kundernas bästa i fokus - tja, jag nöjer mig med att hitta till rätt tåg såhär från start.
Jag raljerar ju lite såklart för nån världsomsvärmande förändring har inte skett på mitt jobb och det kändes rätt bekant att kliva i tågåkardojorna med tången i högsta hugg, och roligt har jag haft under tiden.

Baksidan är mina fötter - fy faaaaan vad ont jag har i dem. Trots minimal klack (kan inte ha platta skor, jag är bara 3 äpplen hög) känns det som en amputation är ytterst nödvändig. 

Nu ska jag inta högläge och invänta nästa krävande kund - tror den kommer vara ca 85 cm hög och med en stark önskan att se Teletubbies.

Natt, natt alla darlings och andra dårar.