mestommig

Löst melodikrysset.

Ätit matjes och färskpotatis.

Pratat traktorer med Loke och bjudit hans föräldrar på kaffe.

Gråtit lite när jag rensat ut "för små"-kläder ur Dissans garderob. Varför måste de små liven växa så fort?

Detta var i stort sett hela min dag. Nu ska jag svulla rester av chokladpudding och planera hur jag får ut P till Birsta imorrn. Inte för att jag vill men för att jag måste köpa födelsedagspresent till honom.
Varför måste de stora liven oxå växa så fort...? 

Blev mycket bilder idag men bloggen blir ju så färgglad och lattjig då.

Håll till godo med min goda i solsken på gräsmattan.



Och en bild hon tog själv.

Och just det. Klart hon kan ha hårspänne!



Och imitera en kines tydligen.

Imponerande eller hur? Grannens vedhög är alltid störst och finast.

Men... hur less skulle ni bli på en skala från 1-10?

Ibland vaknar man upp i paradiset.

Bilder från morgonpromenaden kl 7.30

     
  

Åsså det som är lycka var dag

Helene, nu kan du komma och kissa utan att behöva torka golvet efter dig (det låter som hon kissar på golvet men torkningen berodde ju på våran fontäntoalett som spydde ut vatten vid varje spolning).

Det är jättemärkligt att bara dra i lilla spolhandtagat och så sköter allt sig själv. Tidigare har man dragit (inte för långt), tryckt ner (och skruvat lite samtidigt) och allt som oftast helt sonika stängt av vattnet på lilla ballofixhandtaget. Utöver detta försöka instruera alla stackare med ihopknipna knän om hur denna process går till så de slipper lämna bevis på vad de sysslar med innanför stängd dörr.

Men nu mina vänner, tinkywinky all you want! Nr 2 är fortfarande lite äckligt så det får ni göra hemma.

Här sitter jag och är knäpptyst. Lilltrollet vaknade militäriskt klockan 5.45 och körde en högljudd revelj i försök att väcka hela Lunde. Nu har hon somnat om och ligger i vagnen i hallen ca 2 meter bort. Stortrollet ligger uppe och jag hör att han inte kör den knäpptysta modellen. I natt när han kom hem hade vi liksom bytt plats jag och mini. Hon tog upp hela sängen medan jag låg hoptryckt i hennes spjälis, vad gör man inte för lite nattro?

Idag ska vi in till storcity för att handla en antenn som vi inte behöver än och jag funderar på små hårspännen till D. Fåfängan slår till även när det gäller den minsta. 9-åringen har jag förlorat all makt över när det gäller stil - hon är outhärdligt bestämd när det gäller mode och just nu är det nåt japanskt babydollskräp som är sista skriket, fasansfullt. Vad hände med Madickenklänningarna?

..är jag hemskt besviken på Onsdagens tv-utbud nu för tiden. Från att ha varit överlägset bästa zapparkvällen är det nu läge att göra en nattning 19.45 för att jobba på skönheten istället.

"Men in trees" duger - men inte mer.

Greys är en katastrof - De har gått från lite taffliga läkarstundenter och blivit, tja, intet nytt under solen. De är exakt lika usla nu på sitt jobb som de var i första programmet och det skrämmer mig rätt hyfsat att amerikansk medicinutbildning inte kräver mer. Sen att på det ha en romans i ca 112 avsnitt utan att komma till insikt ÖVERHUVUDTAGET. Jävla klåpare.

Ja, jag är lite syrak att boxern inte fungerar men jag gillar inte Greys mer för det!

...Inte funkar boxerfan som den ska. Nån modul saknas så jag får vänta innan vårat hem är lika hightech som NASA. Under tiden lappar jag på folkdräkten och ropar in kossera.

Nu är mitt liv snart fulländat för igår kom en ny boxer. Nu kan jag snart (efter installation av "jagbehöveringeninstruktionsbok"- och "såkanmanoxågöramendetärinterätt"-P) både titta på tv och ha internet igång vid ett och samma tillfälle. STORT.

Byter vi även alla el-ledningar kan jag koka te-vatten och köra diskmaskinen samtidigt utan att proppar går som vattnet på en gravid kvinna i 10:e månaden.

Och byter vi toalett vet ni hur lycklig jag blir.

Eftersom jag är rätt lat och högst organisatorisk skulle jag förbereda soppa redan igår för att snabbt värma upp den idag innan mina tre (?) trallande väninnor trillar in.

Tog hjälp av P, "formerly known as restaurangägare" att hälla över från kastrull till matberedare.

Nu bor det ca 8 dl potatis- och purjolökssoppa i min köksapparat.

Här är världens roligaste bäbis. Hon heter Sanna och kan sjukt mycket tricks. Baksidan är att hon lärt D skrika... HÖÖÖGT och LÄÄÄÄNGE.

Jag fick morsdagspresent.

6 kilo extra i midjehöjd eller denna om ni så vill

Alla som varit här hemma hos oss vet att den här gården med tillhörande byggnader är lite speciell. Förutom att själva bostadskåken är av flerfärgad kulör för alla att beskåda har vi en lada som får fyndlagret att se ut som ett tysk stilren bunker, ett garage som konstant producerar nya batteriladdare till de 18 stycken vi redan hittat och en vind dit bara självmordsbenägna själar vågar gå.

Att addera till denna galenskap har nu våran toalett fått spel och agerar schizofren. Den har tyvärr fått för sig att "la dolce vita" är vår favoritfilm och leker Fonatana di trevi för att få vår uppmärksamhet. Vid varje kisspaus är det nu gummistövlar och sydväst på.

... Vad har vi här?

En saccosäck? Nej.
En puttig fåtölj? Nej.

Min stora härliga soffa som jag ska gifta mig med och flytta till Provence med? JAAAAAAAAA!

Vad gör man när ens 7månadersbebis med en tonåring instängd i kycklinglåren vaknar klockan 01.42 på natten och vill vråla.

Det enda rätta.

Slår på tv:n och ger henne fjärkontrollen.

Jag har sovit som en gudinna sen dess (vad hon gjort har jag ingen aning om, but who cares?).

Jag har huvudvärk. För tredje dan i rad. Orkar inte kolla på skärmen mer. Har läst era bloggar. Ni är inte tillräckligt intressanta för att distrahera bort min skallont...

Skärpning

Ja, jag kom ju in hit igen. Man måste tydligen logga in på rätt ställe med rätt lösenord. Värdelöst.

Inte filmen (som förvisso är riktigt bra, och Spacey gör en otroligt cool rollinsats) utan min filura fyller 7 månader idag. Hon firar detta genom att reta gallfeber på mig genom att vakna klockan 6 samt bjuda på blöjor med ohyggligt innehåll. Nu älskar jag henne utan gränser ändå och lägger snart ut en bild på en bajsblöja i hennes ära.... skojar bara... kanske...

Känsliga läsare varnas för framtida inlägg.


MOOOOAAAHHHAHAHAHA.

Jag har inte längre något vardagsrum. Jag har en soffa istället.

Its huuuge. Och värre ska det bli.


Nu kan typ alla åtta vi känner komma och sitta samtidigt... åsså cyklisten då, men han får sitta på soffan i garaget med söbbvoffärn, men det vet han redan.

Nån hade lånat min bebis i ett dygn och lämnat en skrikande, kräkig märklig sak istället. Nu är hon tillbaka och jag bara ler. Mammas älskling

Vi åkte till birsta för lunch, lite stros och inhandling av banangröt.

Nu står det en hörnsoffa i vårat garage och väntar på att få flytta in i Casa Lunde.

Märkligt...

Igår till lunch panerade och stekte P sejfiléer, han tycker väl jag har blivit extra korkad och försöker arbeta upp nån sorts intelligens hos mig för fisk äter vi inte allt för ofta. Till detta kokade han potatis och gjorde fuskremoulad eller gurkmajonäs om ni så vill.

Vid 30 tycker man ju att man kan rätt mycket och blir sällan chockad av ny information men när P berättar att han tillsatt extra senap i majonäsen satt jag som ett gigantiskt frågetecken.
Vadå extra? Det är inte senap i majonäs!
Då såg P ut som ett stort frågetecken och med bestämd min åkte burken fram... av mig... för att bevisa min kulinariska intelligens....

Det är fan senap i majonäs.

Vad ohyggligt lite det känns som jag vet.

Idag läses bara Nationalencyklopedin och Annas Mat.

Jag blev sjukt inspirerad av svartblogg som listar sina 5 mest minnesvärda filmscener och efter lite rotande i hjärnbarken ska jag nu göra detsamma (till skillnad från hans cliffhanger-system kör jag mina rakt av).

Nr 5 - Austin Powers
Scenen där Dr Evil har fått en höj- och sänkbar snurrstol som han inte kan få pli på och i slutet yttrar med uppstötning i halsen "sick like a dog". Jag garvar som ett barn på julafton och kan försvinna in i det fnittret när jag har en dålig dag.

Nr 4 - Matrix
Scenen där Neo och Trinity mular på i lobbyn till döskön musik och fantastisk våldskoreografi. Enda film där jag tycker skjutandet är nästan poetiskt, annars gillar jag sällan dödande men här, tight svart latex, voltande och vackert.

Nr 3 - Love Actually
Slutet på bröllopsscenen såklart! När "all U need is love" börjar spelas kommer oundvikligen romantikklumpen i halsen fram och en liten tår rullar ner. Så sockrigt och romantiskt.

Nr 2 - Mitt Afrika
Öppningsscenen där Meryl Streep i form av Karen Blixen berättar att hon haft ett hus i Afrika med sin säregna röst och en klang av dialekt. Den scenen bjuder in och man bara vet att detta är ett mästerverk.

Nr 1 - Lost in translation
För det första älskar jag den här filmen rakt igenom, jag njuter varje minut och vill inte höra ett ljud från den tråkiga omvärlden utan bara leva med Bill Murray och Scarlett Johanssen. Dock är slutscenen mästerlig då de omfamnas och viskar ohörbart till varandra, vad de säger fantiserar jag på nytt om varje gång.

2007 29 år
Jobbade mycket med utbildningar och mycket resande blev det. Fick klämma in ett hjärtljud för att se om jag hade en bebbe i magen eller om jag bara blivit fet av all konferensfika. Spenderade veckorna i Göteborg, Västerås och Stockholm på ett otal hotellrum samtidigt som kaggen växte och sängarna blev mindre och toaletten längre bort för varje natt. Men roligt hade jag - jag utbildade i Service i alla olika former inom företaget och hann däremmellan shoppa drivor och besöka mina änglar i Alingsås (+ syrran och make). Jag hade fortfarande min lilla 1:a i stan som jag lämnade för landet i september. Jag höll rätt högt tempo tills förvärkarna i v 26 då jag drog ner lite takt, drog ner tapeterna i sovrummet och födde världens vackraste D.

2003 25 år
Mitt företag ska klappa ihop totalt och vi får söka oss vidare till den stora moderkoncernen - än en gång utbildningar där vi ska lära de som tar våra jobb hur excellenta vi egentligen är. Som tur var ledde det till eget jobb och övergången lämnar ingen märkbar eftertanke. Jag och P förlovade oss senare på året så tydligen hade vi varit i lag ett tag... Dock behåller jag ju lägenheten - A girl needs her freedom from time to time.

1998 20 år
Jag har mött upp syrran i London för en helg av sus och dus. I dimman på "Long Island Tea Club" föreslår hon att jag ska komma till henne i Texas och bo där ett tag. Sagt och gjort, jag körde 3 jobb för att casha upp mig - städ 5.00-13.00, pizzeria 13.00-18.00, städ igen 18.00-20.00. I oktober åkte jag till Houston och vad jag gjorde där tar en egen blogg i anspråk.

1993 15 år
Högstadiet, Vibacke. Hade lite struligt med kompisar en period men har för övrigt bara roliga minnen. Vi hade det bra helt enkelt. Ägde ön liksom i våra lilla värld.

1988 10 år
Mellanstadiet, Usland. Lite ensam här oxå på kompisfronten. Tyckte det var mer jobbigt denna period men nu i efterhand har jag mycket att lära våran 9-åring om att älska och förlåta. Mamma och jag har diskuterat detta mycket och hennes bristande hjärta när hon trots mina kval skulle skicka iväg mig till skolan. Hur som är inte detta något jag direkt tänker på idag, barn kan vara elaka, det vet alla men de kan iallafall växa upp och bli helt fantastiskt underbara människor.

1983 5 år
Bodde i Ö-vik och var dagbarn och levde loppan som de flesta 5-åringar. Har mycket svaga minnen från Ö-vik men det jag kommer ihåg är kärleksfullt, förutom backen upp till lekparken som var såååå lååång, man fick alltid dra cykeln.

Så! Hoppas ni är nöjda. Vill inte utmana vidare, det här var jobbish.

Vi firar årsdag idag! För x antal år sedan var första morgonen jag vaknade upp i Casa Lunde i ett sovrum med skog på tapeterna och bara sådär kände jag att så här ska jag leva resten av mitt liv. Att det står ett x betyder att vi inte kommer ihåg vilket år det var, bara datum, rätt dumt jag vet men nu förstår ni kanske varför utmaningen är så svår.

Det stod en bukett blommor tillsammans med en Iron Maiden-skiva på köksbordet och väntade när jag kom ner imorse så idag får jag byta alla geggblöjor själv eftersom jag totalt glömt bort denna dag. Men jag kan iallafall lyssna på Bruce medan jag gör det.

Har nästan filat färdigt på mitt liv och ska snart redovisa, måste bara ta en prommis med vagnen (och D i) så hon kan knoppa in en stund. Kan inte skriva med henne vaken eftersom varje gång jag försöker skarva lite så det låter bättre än vad det är asgarvar hon och klappar händerna - är hon född lögndetektor?

Jag sitter med papper och penna framför mig med årtal och ålder nerskrivet i prydliga rader (detta pga Logladys utmaning).

Jag har STORA problem att komma ihåg vad jag gjorde ifjol och än värre är det när jag var fem, vilken stad bodde jag i då? (jag har inte haft nåt jetset-liv direkt, det finns bara två städer att välja mellan men det verkar vara tillräckligt krångligt)

Det som hänt däremellan är ett förvirrat töcken och ibland får jag ett "aha" som snabbt förvandlas till en undran om det verkligen hände mig eller om jag sett det i "tillbaka till Aidensfield"?

Det kommer att dröja innan redovisningen av mitt liv publiceras men jag lovar att jag jobbar så fort jag kan.

Medan ni väntar på mitt spännande liv lägger jag in en bild på D och hennes mamma...




Nej, det är inte jag. Men visst är bilden bra.
D valde snabbt Helene till surrogatmamma igår på lunchen och jag tycker nog hon tittar lite för mycket efter henne ibland.

Har fått en utmaning av loglady att berätta om min forna dar. Måste först sätta mig med lite hederligt papper och penna och med tänkarmössan på. Jag kommer ju knappt ihåg vad jag gjorde igår.

...men får ändå besök ibland. D satt bara och gapade i 20 minuter över allt folk som trillade in (3 mammor och 2 barn, en hel drös i hennes lilla värld).

Jag bjöd på det enda jag är hyfsat kunnig på, paj. Köttfärs först, äpple sen.



Nu gråter min barn så detta får gå fort - det bästa med dagen är...


Livia har lärt min kicka klappa händerna. Bara sådär.

...är familjerelaterat. Och än så länge bara för mig att suga på.

Vi har hela lilla familjen Gigiba spenderat våra uppklädda lekamen på ett bröllop i helgen. Gigiba har vi som samlingsnamn eftersom vi har olika efternamn allihop, förutom lilltrollet som fick heta som far sin pga skrämmande bra imitation.

Det var ett harmoniskt och skapligt internationell vigsel. Det mesta kördes på engelska eftersom gästerna kom från Tyskland, Österrike, Italien, Norge (mindre internationellt kanske) och Dubai. Jag tänkte nationalistisk som jag är göra mitt tal på svenska men när jag stod där trillade allt ut på lite för bred texasdialekt.

Inte nog med att vi fick superb mat hela festen igenom, dagen efter var det brunch med paketöppning. Brudgummens far stod och gjorde äkta italiensk pizza i den vedeldade ugnen på gården. Med det vädret på lördagen och god mat än en gång var det ingen som led.

Kulmen på helgen var dock fantastiska nyheter som fick mig att skutta runt lite kanintossigt på gården i min ensamnhet så tårarna fick glädjerulla ut över Lundes vidder. Jag visste det, jag visste det, jag visste det, jag visste det, jag visste det, jag visste det, jag visste det, jag visste det, jag visste det, jag visste det, jag visste det, jag visste det, jag visste det, jag visste det, jag visste det, jag visste det, jag visste det!

Min bebbe har fått 2 tänder.

Jag vet. flåt,flåt!

Jag tror helt ärligt att jag kräktes upp min berättarådra, för sen kaskadspyorna har inget av värde dykt upp i min lantishjärna.

Det har inte kommit nåt nu heller så ni får vänta och se...

Grattis älskade syster.

Jag skulle kunna göra bloggvärldens längsta inlägg här eftersom vi känt varandra i 30 år och hon har alltid varit en av de mest fantastiska personerna i mitt liv men jag väljer detta istället...

Flytta hem, jag saknar dig oändligt.

Pyss till dig storsys från lillsys.