mestommig

Jag har blivit moster för tredje gången och hör och häpna: det blev en pöjk!

Han ska heta Hugo och jag väntar ivrigt på en bild som verkligen visar detta lilla mirakel.

Han är redan ett litet busfrö som väntade tills storasyster Emmas födelsedag att titta ut så nu blir det storkalas framöver. Dock är hon och andra syrran Amanda överlyckliga att äntligen få en plutt att gosa på.

Moster längtar att få pussa på din lilla näsa och krama den duktiga mamman.

Grattis till er men mest till mig som får vara ännu mera moster!

(Jag har fått en bild nu och han är sådär urbota söt så man knappt kan tro det. Min längtan att få träffa honom blev absolut inte mindre)

Skrotan har en elak förkylning som resulterade i akutbesök i Söndagskväll. Mormor fick ta en hostattack med blodkräkning och mammans hjärta skenade hela vägen till farbror doktorn. Där togs det prover för att kolla blodvärden och koaguleringsförmåga men eftersom vi inte hört nåt antar vi att allt var okej. Skrotan var tapper när två rör togs ur armvecket och jag är så stolt över min stora tjej, hon var oxå nöjd över priserna från sköterskorna - en rosa glitterfisk, ett mumintroll och ambulansens egen nalle Ambjörn. Hello Kitty-plåstret på armen kommer antagligen sitta kvar i fyra veckor för att kunna berätta om hjälteinsatsen för alla hon råkar träffa.

Min förkylning kom krypandes under skinnet igår-eftermiddag och idag hostar jag onda slembollar och ser allmänt förjävlig ut - alltså inte bara sådär vardagsilla ut, utan riktig skräcködla.

Nu ska jag hämta silvertejpen så barnet kan få, mot sin vilja, njuta av tv:n. Själv ska jag dricka åtta liter kaffe som jag är övertygad om botar det mesta.

Jag börjar med ursäkter och bortförklaringar först.

Jag menar det är ju kolsvart ute och vägen här är jättesmal. När man väl tagit sig till elljus-spåret är hälften av lamporna trasiga och man ramlar och får en hjärnblödning. Är man ensam hemma med barnet är det omöjligt att ta sig iväg och särskilt efter läggdags då man lika fast som Karlssons klister. Blir det en lika hård vargavinter i år är det nästan inte lönt att sticka ut näsan då energin bara går åt att hålla sig icke ihjälfryst.

Räcker det?

Då så, vi har gjort det - köpt en träningsmaskin. Så beiget och svenssonskt.

Har ni tur kanske jag lägger ut en bild på mig i leotard och neonpannband. Dock inte på maskinen, det verkar ju konstigt.

Idag var det stora grejer på dagis - Skogsdisco!

Inte bara det, de fick åka buss dit oxå. Succén var total vid hämtning trots att det låg tät nervositet i luften under gårdagskvällen. Dissan var så spänd att vi till och med tränade lite i köket för att få in den rätta snitsen på grangunget. Skaka rumpa gick bort, vi diskuterade fram till att lite höftrull var mer okej. Tur att ipoden alltid står beredd att fostra dagens ungdom.

Mammas storgos - hon är för ljuvlig och självklart menar jag det nu när hon sover.

Tydligen var det en stor del av befolkningen som inte läste min blogg och fortfarande gick och röstade... med arslet.

Med mina synska förmågor ser jag överlag lekstuga i svensk politik de närmsta fyra åren, alltså inte nån större skillnad från tidigare men med fler dumhuvuden under samma tak.

Äh, nu ska jag släppa politiken och göra det jag är bäst på - inte blogga särskilt mycket!

Pöss på er

Jag har ju glömt att vara politiskt korrekt här på bloggen och att dryfta valfrågor.

Här kommer de.


Jag har röstat och anser att det bara finns en anledning till att inte maka sig iväg till en vallokal, det är om man tänker rösta på SD.


Så, då var det gjort.

Ljuvlig var den, sommaren alltså. Kommer ni ihåg alla heta dagar och ljumma nätter? Det är knappt jag gör det nu när man drar scarfen tätare om halsen och sätter på sig mössan frivilligt för att slippa tokrufs på skallen när man kommer till jobbet.

Daisy väljer trosorna som frisyrräddare.


Vad gjorde vi då? Inte mycket i ärlighetens namn men det passar mig precis, att slappa bort dagarna i mitt paradis är den lisa för själen som jag behöver.

Vi hann en sväng till Hufvudstaden och avverkade allt man bör på en vecka. ALLA butiker intogs flera gånger under ledning av tolvåringen, Junibacken, Gröna Lund och en tripp till Helsinki med absolut första klassens resesällskap. Höjdpunkten var nästan att bo vid Vasaparken där det lektes för fulla muggar varje kväll innan läggdags och Dissan pratar fortfarande om att Saga åt palsternacka till lunch så besöket dit var hennes nummer ett. Förutom bollhavet på färjan då - INGET kan bräcka ett bollhav.



Det riktiga havet utanför båten var helt ointressant när detta fanns att simma i.

Nu är hon stor min kicka. Storbarnsavdelningen är da shit och blöjhavet är långt borta, vi använder dem på nätterna av nån outgrundlig anledning trots att de är kruttorra på morgonkvisten. Är det min mammanerv som vill ha kvar sin bebis måntro?

Min personliga kick under sommaren var när "de underbara" intog Lunde för en myshelg - jag kan inte beskriva hur viktiga dessa brudar är i mitt liv och hur lyckligt lottad jag är som kan kalla dem vänner. Får jag bestämma blir detta årligt återkommande och jag tror jag kan locka hit dem igen.



Ljuvligaste liljorna från ljuvligaste flickorna.


Jobbet kom ju som en käftsmäll när man inser att detta är pysslandet till nästa semester. Jag har hunnit åka liggvagn till Götet och det rekommenderas ej - fasansfullt sätt att resa. Lyckligtvis hann jag träffa syster med familj och det gjorde helvetesresan betydligt bättre. Hon ska snart kläcka en trea så nästa resa dit blir med ett stort leende på läpparna oavsett reskomfort.


Snart har moster tre änglar.

Jag har åkt märkligt mycket buss den senaste tiden så jag funderar på att tatuera in träsmak på skinkorna. Dock går mina tankar just nu mest till de som drabbats av den fasansfulla olyckan i Kimstad, jag kan inte föreställa mig hur skrämmande en sådan upplevelse är.

Nu ska jag leta livet och jag hoppas hitta det i tvättstugan. Kanske kommer uppenbarelse i centrifugens sövande sång.



Pöss