krejsy

Senhösten för den här lilla dårfamiljen är fullspäckad. Jag har små lappar liggandes i halva huset och i ca 37% av alla mina handväskor för att inte glömma vad jag ska göra den närmsta halvtimmen.
Jag tar väl i lite men mycket ligger framför mig och mycket ska klaffa innan deadlines och därtill packas i lämpligt bagage.

En ny höstgarderob skulle inte heller sitta fel men träningsmaskinen har inte jobbat tillräckligt på min hydda så det får vänta tills jag är 1,83 lång samt väger runt 24 kg. Jag blir oxå lite deppig av höstens murrfärger i år och vill egentligen fortfarande springa omkring i knallrosa galenskap.

Imorrn ska vi på skogstokans treårs-kontroll och förhoppningsvis få en ok-stämpel på skinkan men den verkar mest fokusera på språk och tal så där känner vi oss knappast osäkra på hennes potenial - kanske får vi istället nåt tips på att få lite tystnad ibland....

Nu ska jag söndagsmossa ner mig och hoppas att nästa vecka utökas med en dag eller två.

Kalas

Åh så roligt. Räcker väl nästan som beskrivning.

     

Fikat skulle i största möjliga mån gå i rosa så ca en liter röd karamellfärg har gått åt för att tillfredställa värdinnan.



Tårtblås efter sången gick galant. Tårtan är fixad av Daisy och storsyrran och var perfekt i både smak och utseende.




Trots att de ser avslagna ut fanns en hel driva sockerenergi kvar i de små kropparna och de gav järnet till sista vink.

Daisy somnade lycklig och då somnar även mamman lycklig.

Tack alla för att ni kom och hade roligt med oss.

Borta bra men...

hemma bäst.

För hemma fanns det paket gömda i alla möjliga vrår. Hela eftermiddagen och kvällen gick åt att nosa upp inslagna godsaker.



Prinsessklänning gör dagismaskeraden till något nytt att längta efter. Självklart måste den bäras på kalaset imorgon och dubbelkollas att den är dansvänlig.



Innan den fashionabelt sena middagen var vi en stund på rivieran och diskuterade hur lamt det är med vaskning och att Rolex är sooo last season. Passade även på att plinga Paris Hilton och fråga hur Tinkerbell mår.



Sedan återgick vi till att bli en treåring med rosaglittrande själ och bli överlycklig åt en prinsessbarbie med prinsessbäbis!!! Hårda förhandlingar blev det innan läggning för att låta Barbiesessan slippa sova i sängen och vakna med omöjliga tovor i polyesterhåret.

Efter denna fantastiska dag är det svårt att tro att morgondagen ska bli bättre - men vet ni - imorrn är det kalas!! Kan inte misslyckas med, enligt Daisy, bästaste lillebror Charlie, lillasyrran Nova och min Sanna.

Tack och gonatt!


och ja...



...det var så roligt som hon föreställt sig.
Som ni ser gick det inte att få ett osuddigt kort eftersom det bara inte gick att vara stilla en sekund.

Efter en timme tog vi tag i prinsessbakelseätning och presentöppning med mormor och morfar.



Fortsättning följer så fort pappan och syrran kommer hem och då blir det skattjakt - paket är gömda över hela huset men med hennes röjarförmåga kommer väl det äventyret vara över på en kvart. Men det är ju trots allt hennes dag.

Daisy 3 år!

Lycka är att äntligen få fylla tre år- som hon har längtat.



Fast trots att man fyller stor är det svårt att inte blinka när en kamerablixt attackerar i morgonmörkret.



Morgonpaketen innehöll ny klänning och mössa. Helt plötsligt blev det bråttom till dagis så man kan visa upp sig. På ögonlappen valde vi en stor födelsedagstårta dagen till ära.



Hemma sitter gosisarna vid kalasdukat bord - de brukar busa ibland när Dissan är på dagis och vänta på att hon ska komma hem och leka i deras nya äventyr. Oftast läxar hon upp dem först för att de stökat till men förlåter snabbt och hjälper till med nytt kaos.

Min lilla skrotnos - nu har du haft mitt hjärta i tre fina år, lämna aldrig tillbaka det.

kan inte förstå...



..att den här skruttungen fyller tre i morgon. Mammas hjärta!

Tågdåd

Idag på jobbet satt vi och drömde oss tillbaka till den gamla goda tiden... eller vi satt och drog historier om de mest pinsamma saker vi har gjort på, i och runt tåg.

Jag tror jag vann (känns inte som den viktigaste meriten att skriva i ett CV, men men).

Nån gång ska jag skriva ner mina största fadäser och skamset skänka mina avkommor så de i framtiden med stolt huvud kan säga - "Ja, det var i alla fall inte lika illa som tågmammans grejer."

De ska få veta hur förnedrande det är att fastna med nylonstrumpbyxorna i en kaffebehållare liggandes på rygg. Eller ramla på mage genom ett serveringscarts mitt i en fullsatt 1:aklass-vagn. Eller hälla ca 1 liter kallt kaffe på en resenär som gör allt för att rädda stolstyget.

Allt detta har hänt. Och jag brukar kalla mig serviceproffs - märklig ekvation.

Idag...

fyller min pappa år. För tre år sedan försökte jag ge honom ett barnbarn i födelsedagspresent men misslyckades så i år har jag sänkt förväntningarna tilll en kram. Dock får han den först på fredag - vill ju inte skämma bort honom.

Grattis papi-raul

och grattis önskar den försenade presenten för tre år sen



Puss på däj Moffa

lillstumpa utan blöjrumpa

Sa till skrotnos att vi skulle skippa blöja inatt och fick ett "Jippie!" till svar.

Det är de små sakerna som glädjer både mamma och dotter.


(och ingen olycka hände under natten. Mammas stortjej!)

Jaha, det här behövde jag tydligen.

Jag är oftast dålig på att lockas med på äventyr på mina jobböverliggningar. Mitt drömscenario är sängen, fjärrkontrollen och en nagelfil i ensamhet.

I lördags gjorde jag dock ett undantag och tog fina Kattis under armen och gjorde en shoppingtur med vinpaus och avslut på Vapiano. Lycka för mig att jag gjorde det för jag hade en ljuvlig dag/kväll och vaknade på söndag med nyvunnen energi, vi hann prata om precis allt man behöver och tur att bordsgrannarna var en bit bort så de missade beskrivningen av avslag och riktiga sågningar av olika individer. Underbart när man inte riktigt vet vad man behöver och ändå dyker det bara upp framför näsan på en. Tack Vännen att jag fick vara med på din sista 24-årsdag och grattis till ålderdomen ;)...




Mario Vargas Llosa

fick Nobels litterarturpris 2010.

Nu blir det ut att leta hans böcker - helst debutromanen. Jag köper en från varje pristagare till Daisy (började hennes födelseår) så hon ska ha en samling när hon växer upp och kan ta del av den stora littertursskatt som finns i denna stora värld. I den här familjen kommer man inte undan. Läsa är en av de största källorna till glädje och insikt och de ska inte gå henne förbi.

On the räls again

Igår satte jag mig på tåget och tränade träsmak hela vägen till Alingsås. Där fick jag snuggla på våran nya familjemedlem och han var ljuvlig. Inte heller fy skam att träffa de två andra änglaflickorna som trots att de funnits bra mycket längre är lika mysiga att krama.

Ibland när jag åker tåg får jag känslan av att vara en "riktig" resenär. Särskilt när jag åker relativt okända sträckor. Igår var en sån resa när jag hade vacker utsikt, bra musik i lurarna och en kopp ljummet kaffe i handen, jag blev så till mig i känslan av att vara med i en reklamfilm för den "inre resan" att jag först inte förstod varför min granne glodde lite dumfånigt på mig - tydligen tyckte han att min inre resa skulle innehålla lite mindre ledmotiv som kom ur min mun. Ipod + sång = låter inte lika bra utanför huvudet.

Jag åkte vidare på kvällen till Götelaborg för 2-dagarsutbildning.
Märklig stad detta fiskemecka tycker jag. Högerregeln för fotgängare gäller liksom inte här utan man får småhoppa som en dribblande Zlatan för att kunna passera sin medmänniskor. Sen är det ju detta förbannade plingadet som varnar för spårvagnarna och spårvagnar finns det miljontals av - dem skrämmer skiten ur mig och ipod is a big no no om man inte vill dö med rälsmärken på kroppen.

Dock föredrar jag Götet som storstad framför Stockholm men vissa ordningsregler följs definitivt bättre i Hufvudstaden.

Ja ja, imorrn åker jag hur som helst hem till byhålan och kommer väl att sitta och sura att det inte finns en enda människa att argstirra på för att de går på fel sida trottoaren - va fan det finns ju inte ens trottarer!

Nu ska jag mula ner mig i min superstora (ingen ironi utan paw rikhikt stora) säng och vänta på House. Åsså ska jag hosta såklart, det har jag blivit riktigt bra på sen jag adopterade Dissans förkylning.

Hugo 100930



Den här släkten kan göra snygga grabbar oxå.

(bilden är kallblodigt stulen från syrrans fb-sida men hon kan ju försöka opponera sig. Mostrar har inga moraliska förpliktelser när det kommer till att visa upp snyggingar!)

RSS 2.0