Grattis

Mitt hjärta blir 2 år idag.



(hennes version av hur man ler på kort)

Vad säger man? Tiden rinner ifrån mig och min världsvana lilla kicka kan redan allt så jag oroar mig lite över att jag snart blir överflödig.

Hennes stora passioner i livet är dagis, teletubbies och "lelle". Inte en dag har hon fällt en tår över att bli lämnad bland de andra barnen men ett skyfall har sprutat på helgerna när dagis är stängt.
Dvd-spelaren behärskar hon förvånansvärt bra och är man inte uppmärksam försöker hon byta scartkabel på baksidan av tv:n för att titta på hennes val.

Nu ska jag gråta lite själv att min bebis för evigt är utbytt till en stortjej och putsa lite på presenten som står klar på hennes rum.







Det...

här fick mig alldeles nytt att skratta så tårarna sprutade.


Revansch...

..eller nåt. På middagsvilat kräktes trollet på sig själv, mestadels i högra ögat. Dock stuffade jag inte till min säng utan torkade och tröstade.

Crazy I go

Jag skulle kunnat blogga om jag inte varit fast i Hallsberg hela förra veckan. Jag kollade aldrig om internet fanns där men jag tvivlar kraftigt. Hotellet jag spenderade kvällarna på var renoverat anno 1982 och sken i aprikos och terrakotta.
Dagarna spenderades med att sällskapa med lärargelikar och sist jag var på en sån här träff för ca tre år sen dryftade vi exakt samma saker, i samma ordning tror jag till och med.

Efter en lååång tågresa hem med mestadels konkurrenterna (som jag nu vet med fakta inte har samma komfort som vi) kom jag hem lagom till att hämta ett 40-gradigt barn från dagis.

Det är så typiskt att pappan har sönder barnet när man är borta och att jag får laga det alldeles själv.
Vi, ja, barnet och jag, går varandra på nerverna en aning vid det här laget eftersom vi varit max en meter ifrån varandra de senaste fyra dygnen. Mycket kan man säga om vab men roligt är det inte. Hon lyckades kräkas en hel flaska välling i mitt hår igår natt och kröp sen vidare till sin säng för att slippa kladdet, uppenbarligen är hennes iq inte lika begränsat som mitt på nätterna.

Två dar till ska vi hållas fångna här hemma för att säkerställa friskheten men det innefattar även ett besök hos ögondoktorn. Sen är det tilbaka till den underbara vardagstristessen med jobb och dagis och det behövs inte minst för att behålla den gnutta mentala hälsa jag har lyckats hålla kvar.


Tiden räcker till men inte orken.

Inte mycket händer i min vardag. Jag är nämligen rätt oduglig på att få saker gjorda utanför arbetstid. På jobbet sliter jag dock min lilla rumpa så i stjärnorna räknas nog det som nåt.

Jag har till och med varit på HLR och brand-utbildning så nu är jag superhjälte inombords och kan rädda det mesta från förödelse. För min del hade en kurs i hushållsarbete suttit bättre efterom jag känner distinkt rädsla var gång jag ser dammsugaren och jag tycker tvättmaskinen slänger glåpord efter mig.

Idag har jag och bonden en ledig dag tillsammans och den firade vi med att trolla bort trollet till dagis och sova till 12. Lyckat för oss men inte för allt annat som behöver tillsyn. Nu ska jag kolla facebook för 46:e gången och kanske spela bubbles, inte för att det direkt får mig att känna mig bättre men jag glömmer bort omvärlden en stund och har jag tur rinner tiden infrån mig än en gång och det blir dax att hämta monstret och när hon väl är hemma kan jag ju inte låta hemmet gå före mitt älskade hjärta. Win-Win-situation eller vad?

RSS 2.0