mestommig

Inte är jag handfallen. Trots mina sargade lemmar efter shlagerdansandet i lördags tänkte jag förgylla mitt monsters dag eftersom Öppna föll igenom så jag härjade (verkligen härjade) in rutschkanan från gården.

Efter att ha bänglat in skiten (den är 150x150x220cm - gigantisk) till hallen började projekt depolarisering (polar som i snöhelvete). Hårtork, varmfläkt och 700 handdukar gick åt att få den torr och ren allt medan Dissan gjorde starka försök att klättra upp på den. Nu var bara sista mecket kvar - få upp den för trappen med 80 cm sjögrönt monster framför sig och passering av två grindar, en bokhylla som flyttades för att få upp en dörr samt 6 vridningar upp och ner för att få den på plats.

Vi var nöjd - mest liten men jag kände ett uns tillfredsställelse kan jag erkänna. Efter ett antal åk råkade stegen försvinna på nåt märkligt sätt under Ds fötter och hon åkte på arslet i golvet - inte så farligt eftersom en mjuk matta låg under men sen ville hon inte åka mer.

Otacksamma unge!!!