mestommig

Jag har aldrig gillat att handla mat. Storhandling ger mig nästan kväljningar men jag är alldeles för mycket kontrollfreak för att släppa det till Bonden så han allen ska gå och handla oväsentligheter men att skjuta de där vagnarna som blivit stora som skepp är så oglamouröst.

Idag gjorde vi oss dock redo för midsommarfirandet som innebär en ansenlig mängd matinköp och det tillsammans med andra dårar där flertalet var familjer med barn. Barn som satt i vagnen eller höll föräldrarna i handen, de vågade gick ett par steg framför eller bakom.

Åsså kommer vi. En av oss håller koll på shoppinglistan och kundvagnen och rafsar frenetiskt i närmsta råvara som liknar vad vi skrivit ner. Den andra jagar demoleringsmaskinen som kastat av sig skor, strumpor och andra löstagbara delar och försöker klättra upp i mejeridisken. Kommer man tio meter för nära kastar hon en creme fraiche och remmar så fort hon kan till nästa hylla. Det finns inte många prylar på Coop som inte har hennes kriminella fingeravtryck.



Så här ser Most Wanted-lapparna ut utanför Coop i Birsta.


Nu garvar ni lite och tänker att så illa kan det inte vara, men tro min annars lögnaktiga tunga, så j.a galet är det!

I bilen på väg hem förklarade jag för henne att hon ger mamma en hjärnblödning.
- Ja, mamma hjärnblödning! svarar hon felfritt. Vissa ord fastnar fortare än andra.