Jag vann...
... över mina tunga ögonlock och såg nästan hela Eurovisionspektaklet.
Jag är mest förvånad över den relativt höga klassen på bidragen i år. Det var inget riktigt kalkonframförande trots att en hel del texter lämnar övrigt att önska, jag menar vad "the Balkans girls" gör lät mer som en töntig novell från Frida på 80-talet.
Haschkakorna från semifinalerna var utbytta mot riktiga programledare. Ingen av dem lär väl få nåt internationellt genombrott men de visste var de var och vad tävlingen handlade om.
Vår egen Malena hade tydligen tagit över rollen som uppåttjackad melodidiva - hennes uppspärrade ögon gjorde vitorna mer lysande än klänning och ljussättning sammantaget.
De pincettbefriade ögonbrynen från Norge van överlägset och tja, det var väl inte helt galenskap, fioler är ju alltid trevligt. Dock var i min smak fortfarande Estland helt överlägsna och jag njöt vid var snabbgenomgång av hennes ljuva stämma och mystiska uttal.
Nu ångrar jag mig bittert att jag såg la Festiva för trots att monstret inte slaggade in förrän vid nio efter upprepade uppmaningar på världens alla språk att sova så plingade hon till redan klockan sex med egna uppmaningar om "lelle" och "bipbip" - allt på sitt eget märkliga språk och med en melodi antagligen bara en mor kan uppskatta.
Jag är mest förvånad över den relativt höga klassen på bidragen i år. Det var inget riktigt kalkonframförande trots att en hel del texter lämnar övrigt att önska, jag menar vad "the Balkans girls" gör lät mer som en töntig novell från Frida på 80-talet.
Haschkakorna från semifinalerna var utbytta mot riktiga programledare. Ingen av dem lär väl få nåt internationellt genombrott men de visste var de var och vad tävlingen handlade om.
Vår egen Malena hade tydligen tagit över rollen som uppåttjackad melodidiva - hennes uppspärrade ögon gjorde vitorna mer lysande än klänning och ljussättning sammantaget.
De pincettbefriade ögonbrynen från Norge van överlägset och tja, det var väl inte helt galenskap, fioler är ju alltid trevligt. Dock var i min smak fortfarande Estland helt överlägsna och jag njöt vid var snabbgenomgång av hennes ljuva stämma och mystiska uttal.
Nu ångrar jag mig bittert att jag såg la Festiva för trots att monstret inte slaggade in förrän vid nio efter upprepade uppmaningar på världens alla språk att sova så plingade hon till redan klockan sex med egna uppmaningar om "lelle" och "bipbip" - allt på sitt eget märkliga språk och med en melodi antagligen bara en mor kan uppskatta.
Kommentarer
Trackback
