mestommig

Dåligt bloggande här på västfronten, jag vet.

I min del av världen kör vi jobb, logistiklösningar och omvänd psykologi och detta i kombo verkar tära på energireserven.

Sen är hösten här och det ger mig alltid en känsla av att bygga om boet. Allt somrigt måste bort och filtar, kuddar och övrig dekor ska bytas till murrigt och mysigt. De oändliga prylar jag har från tidigare höstrenoveringar är mystiskt borta och jag skannar varje butik efter nya saker. I år dock vill jag egentligen inte spendera en krona och startar en massa fixadetsjälv-projekt som aldrig lyckas bli färdig utan dräller i små kaotiska högar runt om huset.

Lillmonstret är rent ljuvlig nu för tiden trots att hon såklart har kvar sitt, ja, monstruösa beteende men jag smälter varje gång hon drar en filt över huvudet och säger på stockholmsdialekt "men Dejsii, vart tog du veeegen".
Sen att jag måste värdera varje kraftuttryck jag använder då hon har en enorm härmningsfas och registrerar minsta svordom är tyvärr bara mitt problem.

Inatt sjöng hon i sömnen om alla barnen som "tack och lov är här" och jag skrattade gott. Lika roligt var det inte vid tretiden när hon fysiskt drog och knuffade mig till trappen och pekade ner med ihopdragna ögonbryn och krävde "LELLE". Mamman är vek vid den tiden och blandade med zombieliknande rörelser en flaska välling till dominatorn.
Sen knäcker hon mig igen genom att dricka upp flaskan, säga "tack, mamma älskar Daisy", klappa mig fint på kinden och somna om.
Det är de små sakerna som gör att man ens förstår hur benen fungerar mitt i natten och jag kommer att göra det igen för att få klappen på kinden av min gullrumpa.