Sömn rules men Murphy vinner

Vi är ensamma hemma jag och toksnoken. Bonden åkte till Hufvudstaden på nån sorts jobbhittepå-aktivitet.

Jag är en strålande uppstigerska, när mitt alarm drar efter andan är jag redan i nylonstrumpbyxorna. Detta gäller dock bara när timmen är så tidig att ingen normal människa vill slå upp ögonlocken. Baksidan är att jag är som absolut tröttast vid 7-tiden och ser det som brutal straffkommendering att kliva upp då, inte heller ger sovmorgon särskild balsam för själen utan får jag sova för länge vaknar jag aldrig till utan går och väntar på att det ska bli skymning och läggdags.

Skrotnos är tyvärr relativt konsekvent, vid 6-tiden är det upp&hoppa-tid oavsett om vi midnattsoffrat sju jungfrur i en skogsdunge natten innan - det skiter hon blanka fan i utan ska aktivera sig i full kareta de första 60 sekunderna efter uppvaknandet och min livsuppgift blir att hota med obegripliga saker för att få blunda en stund till.

Fann därför ingen anledning att ställa klockan igår eftersom jag bor med en matematisk konstant och, ja självklart, vaknade vi 7.30.

När lär man sig Murphys lagar styr över allt och till och med över ett morgonpiggt monster?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0