mestommig

ez komming heere naow.


Vi ska fixa hennes naglar och förhoppningsvis blir vi klar till bröllopet - det beror lite på banandiktatorns ordning för dagen. Hittills har hon bara rivit ut alla plastburkar och smörgåsrån ur köksskåpen så det verkar bli en lugn dag...

Trots att mannen, även känd som "bensprattlaren" eller "han som har Kleerups nummer i telefonboken" är oduglig för det mesta (det kommer ju med den felande kromosonen alla män förbannas med) kan även han ibland.
Igår kom han hem med en helt perfekt outfit till bröllopet inhandlad helt själv. Sjukt nog har han även färgkoordinerat mina kläder så Brangelina bör se upp.

Jag har bara en detalj kvar tills bröllopsfrenesin kan börja och det är: skor (inga av de 200 paren verkar passa), smycken (inga av de 2000 accesoarerna verkar passa), naglar (mina och brudens), hår (bör färgas igen), kroppshår (bör ej färgas men destrueras), strumpbyxor (helst helkroppsstrumpa som gör mig 2 m lång och 12 cm bred) samt bli av med förkylningen.

Oups - blev en förgrenad detalj men lösningen finns säkert i Birsta!! Bruden har för övrigt lovat att jag kan komma näck så det där med kroppsbehåring känns än mer aktuellt att bli av med - ska ut i ladan och leta sekatören.

Vilken natt. Jag tog en smula hostmedicin innehållande morfin och hade en tripppppp som inte fick mig att somna. När jag var nära började "mannen som tassar i sömnen" röra sina fötter utan kontroll eller takt. Till slut försvann väl medvetandet men då tog nästa plågoris vid. Lilldåren var övertygad om att det var morgon och skydde inga medel för att väcka oss andra. Detta innebär högljudda rop, visa var samtligas näsa, ögon, öronen, skägg osv sitter. 1,5 timme senare efter vällingflaska och hest nynnande, ca kl 3.30 var ordningen återställd tills Bondens larm ringde 6.20. Han väckte mig och D men sket högaktningsfullt i att stiga upp. 3 snooze senare valde storprinsen att göra entre till denna dag.

Nu leker jag vandrande zombie och undrar var mitt vett har tagit vägen - kan det ligga uppe i sängen måntro?

Oj vad mitt liv vände.

När änglabarnet hade somnat satte jag på mig min Donna Karan-klänning i vit chiffong, mina Karen Millen-sandaletter överösta med swarowskikristaller, la mig på divanen av röd sammet och drack ett kristallglas fullt av bubblande champange med en ask konfekt liggandes vid min sida och lyssnade på serenad från alla mina testosteronstinna älskare samtidigt som jag snurrade mina perfekta platinablonda lockar sensuellt mellan fingrarna.

OBS! Allt ovan är lögn. Jag har: satt igång tvättmaskinen, diskat, rakat mig under armarna, snutit mig 32 gånger, fastnat med strumpan i utspilld yoghurt och spelat bubbles på datorn!

Försökte tvätta håret för att sakteliga ankomma den riktiga världen där folk inte luktar surfisk. Under tiden hann D kliva in i duschen 3 gånger, dricka lite shampoo och slänga ner en bajsblöja i toaletten.

Jag är redan slut och klockan passerar strax 10. Första bästa som kliver in på gården får adoptera.... MIG!

Så här spenderar vi våra dagar. Snorpetandes. Lägger inte ut bild på mig själv men den är nästan identisk.

Nu har mitt vänstra öga, eller erat högra, eller det ena iallafall blivit neonrött och kleggat igen. Jag är ohyggligt ful och med de ständiga snorindragningarna, fettstripigt hår och svettlukt  påminner jag nog lite om elefantmannen - kan vara därför D går runt och ropar tutututuuuuut hela tiden.

Igår hittade jag Loglady i världens mecka (Birsta). Hon såg oförskämt fräsch ut för att plugga, ha småbarn samt bo i Timrå.
Min besvikelse var stor eftersom jag själv såg ut som ett normalvrak och satt på McD med en gigantisk portion kolhydrater, när man träffar nån för första gången vill man ju göra gott intryck men där falerade jag stort. Hur som var hon så där trevlig jag föreställt mig och det kändes som vi känner varandra mer än bara i cyberrymden.

Nu ska jag jobba på nunan utifall fler okända, kända ansikten dyker upp i mitt liv idag.

Jag är förkyld. Alla andra väninnor får magsjuka och kommer att vara smala och snygga till bröllopet om en vecka men inte jag - jag är förkyld!
Jag kommer att vara blekgrå, ha korpsvarta ringar under de rödspräckliga ögonen, rödfnasig näsa och se så där tagen ut man bara kan göra när man verkligen strävar efter motsatsen.

Fan också - jag är förkyld.

Idag fyller en annan ölluktande alkoholserverare år. Hans ålder är dock halvt okänd men det är väl kring min ålder (eller något äldre, who knows?). 

Det känns som jag kan skriva en halv novell om honom med aproliga anekdoter men det goda i mig undviker att berätta om när han i sömnen kissade på sin flickvän eller de overkliga spritutslag bara han kan få på halsen.

Hur som säger jag grattis till den bartender som näst efter min är den jag helst fastnar på en öde ö med.

Jag försökte förresten pimpa ut min ölstinkare för en helkväll i present men han tackade nej. Tyder det på mogenhet eller bara skitusel planering?

Jag har inte kunnat blogga på ett tag eftersom JAG BAR EN RUTSCHKANA!!! Ville bara poängtera min heroiska insats för en succé har det varit.

Igår fick vi sånt finbesök av Lille Charlie och hans Mamma. Mitt troll tyckte han var hemskt intressant men aningen handfallen eftersom han var en usel lekkamrat, hon öste lekprylar på honom men fick ingen riktig respons. Jag å andra sidan njöt av den lilla, snuttiga pluttungen - han gjorde allt en perfekt liten 2-månaders ska göra och hormonerna sattes igång hejvilt. Förlossningstv blev inte enkelt för Bonden - han mumlade nåt om GE-galan på TV4 men det sket jag i.

BÄBIS!!!!!

Inte är jag handfallen. Trots mina sargade lemmar efter shlagerdansandet i lördags tänkte jag förgylla mitt monsters dag eftersom Öppna föll igenom så jag härjade (verkligen härjade) in rutschkanan från gården.

Efter att ha bänglat in skiten (den är 150x150x220cm - gigantisk) till hallen började projekt depolarisering (polar som i snöhelvete). Hårtork, varmfläkt och 700 handdukar gick åt att få den torr och ren allt medan Dissan gjorde starka försök att klättra upp på den. Nu var bara sista mecket kvar - få upp den för trappen med 80 cm sjögrönt monster framför sig och passering av två grindar, en bokhylla som flyttades för att få upp en dörr samt 6 vridningar upp och ner för att få den på plats.

Vi var nöjd - mest liten men jag kände ett uns tillfredsställelse kan jag erkänna. Efter ett antal åk råkade stegen försvinna på nåt märkligt sätt under Ds fötter och hon åkte på arslet i golvet - inte så farligt eftersom en mjuk matta låg under men sen ville hon inte åka mer.

Otacksamma unge!!!

Påklädd och klar för Öppna förskolan.

Vagnen är i bilen i staden.

Avklädd och klar för en lååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååång dag hemma.

Mitt humör föll lite för snabbt.

Jag  tycker prenumerationer är en vardagslyx. När jag flyttade hit ut till ingemansland skickade jag samma dag in en prenumeration på Living för att kunna drömma mig bort om det forna ljuva livet i flicklägenheten med stil och lull och den har jag förnyat ett par år nu. Ifjol fick jag ett år av Mama av min svåger och likaså den har jag fortsatt med. I julkalpp i år kunde Bonden välja från en lista av olika klappar men det enda vi hittade av hyfsat intresse (mitt) var 4 nummer av Elle Interiör så det fick bli det.

Nu ligger de här, mina glossy magasin, utan tid att ens ögna igenom dem och med kletiga barnahänder har samtliga reklamsidor med bebisar rivits ur.

Är det lyx eller bara ett dåligt sätt att recycla?

Det blir varmare. -22,9 grader när vi klev upp och nu är det bara -22,4!

Idag gäller Öppna förskolan tur och retur med hjälp av apostlahästarna, jag kommer antagligen aldrig blogga mer eftersom jag redan nu anar en grönaktig färg på fingertopparna och riskerar nog amputation.

Igår gjorde jag så spännande sakerccccccccccccccccccccccccccccc - fan, fingret frös fast på c så jag skiter i att berätta.

drivis och snömos på er...

Idag är livet som vanligt igen - inget mer vuxenliv utan 80 cm monster som rycker glasögonen av mig eller fridfulla ensamma toalettbesök.
Det var som att kliva in i årets deja vu-upplevelse att vara tillbaka på jobbet igår, inte mycket har förändrats men det menar jag i största positiva bemärkelse - alla kollegor var fortfarande underbara, ingen satt på det kontor de brukar (precis som vanligt) och kaffet var godare i termosen än maskinen. Ska ringa till kommunen och annonsera min bristfälliga vuxenkontakt så dagisplats snarast ramlar på och livet i uniform kan börja.

Kvällen här hemma blev kaotisk men det hade jag räknat med... (ler dock stort av minnet)

Livet på landet är kylslaget, utanför dörren bor Nordpolen och jag tror inte ens brevlådan blir besökt trots att det brukar vara dagens höjdpunkt. Mitt näshår fryser till bara av tanken att gå ut.

Imorrn ska jag jobba! Eller jag ska få utbildning för att så småningom börja jobba. Ett stort problem har jag dock...

Vad fan ska jag ha på mig?

Jag må vara en kallsinnig jävel men visst fan tycker jag det finns viktigare saker i världen att skapa hysteri kring än dun. Jag är väl djurvän och tycker precis som de flesta andra att detta verkar vara ett alltför grymt sätt att hålla oss varma men att göra detta till den största skandalen som Svea Rike sett tycker jag är i överkant.

Varje dag skickas barn ut i strid.
Vissa barn måste prostituera sig för att överleva.
Fabriker med minderåriga förekommer i långt större utsträckning än vad vi ens förstår.
Mat för dagen är inte en självklarhet för en stor del av mänskligheten.

Om du sitter därhemma och blir upprörd över IKEAs kuddsortiment eller fjällrävenjackan föreslår jag att du lämnar tillbaka skiten, ta pengarna och går in här: http://www.bidra.nu och skänker dem!!!

Nu ska jag duna in...

Hade inte riktigt greppat att det är melodifestival ikväll men så är tydligen fallet.
Är lite nervös inför valet av Petra Mede som programledare eftersom hon inte tillhör mina favoriter och jag tycker hennes humor är mer pinsam än rolig.

Hur som är det ju musiken som spelar roll....... YEAH RIIIGHT!!

Imorrn i tidningarna kommer det bara att stå om programledarens insatser, publiken och tv-tittarnas rektioner på det. Klädchocker och dödsångest bland deltagarna. Vilka som hånglade på efterfesten. Vad som gick fel när man låter en miljon okunniga svennar välja vad som ska presenteras på Europas (inkl halva fördetta Sovjetunionen samt arga Israels) musikscen.

Lägg ner festivalskiten och visa mer förlossningstv istället!