Har jag bara 1 barn?
Men det slog mig, förutom att redigeringen nog lägger stor vikt att visa programmet så en viss debatt skall skapas av tittarna, att skulle ett tv-team komma hit, filma och sedan visa det på primetime, skulle nog ett och annat ögonbryn höjas, inte minst av mig själv.
Tänk en sån liten sak som att se sig själv gå ner i trappen med D och efter varje trappsteg säga: "inte hoppa, gå som en stortjej" "nej, inte hoppa" "nej, gå som en stortjej" - varenda gång.
Eller vid matbordet att konstant försöka ha en hand vid Ds vattenmugg för att hon inte ska göra soppa av allt ihop, som hon oftast lyckas med - varenda måltid.
Eller de 600 gånger jag frågar D om vi ska klä på henne och hon nickar jakande för att sen springa åt andra hållet med ett "Mooaahahaha". Kvar sitter jag med en klädhög utan att orka lyfta arslet från golvet - varenda dag.
För att inte tala om alla nej, nej, nej, nej, nej nej nej nej nej NEJ jag säger för att i slutändan ge mig och låta hennes vilja gå fram med storstövlarna - jämt.
All respekt åt dessa familjer - de är trots allt rätt storslagna.
nej - du får inte klättra upp i vagnen.
Moahahaaa
Suck
Det tär på mig att D går på dagis. Omställning att ha henne i närheten varje minut till att fundera på vad hon gör varje minut är mer krävande än jag förstått.
Hon fixar det galant men för mig blir det värre och värre.
Världsklass
På fredag käkade vi på O´learys hela familjen. I min fantasi skulle lilltrollet vilja sitta med oss vid bordet och mumsa god mat och tycka att restaurangbesök var spännande. Riiiight! Hon var sjögrön även där och som tur var har stortjejen pigga ben och jagade, jagade, jagade.
På lördag förmiddag kopplade vi ihop oss med den äldre generationen och gjorde Birsta. Ja, jag och mormor, bonden och morfar tog skrotnos och handlade mat inför gourmetmiddagen som väntade.
Inte en grej till mig själv blev det men D har en duglig sommargarderob så fort vädret tillåter.
Och sen, middagen!! Vi fick ett Delicard i julklapp av min syrra m familj och kvällen då detta skulle nyttjas var här.
Förrätten var löjromstoast med gravad lax och samtliga ljuvliga tillbehör. Vi snackar prima löjrom här, inte abbas orangea bollar. Till det ett glas bubbel (eller två...).
Att efter detta kunna toppa storartat kändes svårt men manfolket hade helt perfekt helstekt vår kalventrecote och den njöt vi av tillsammans med potatis- och palsternackspuré, svartpepparsås och en Masi Campfiorin.
Desserten blev både pannacotta med bär och ostbricka och där satt vi i stearinljusets sken (Earth Hour) och hade det, ja vad säger man, VÄRLDSKLASS!!
Jösses...
Va fan...
bättre och bättre dag för dag
Inte ett missnöjesljud varken när jag gick, var borta eller hämtade. Jo, förvisso gnällde hon hela morgonen hemma och gjorde utbrytningsförsök för att ta sig till dagiset men eftersom jag fick sovmorgon bekom det mig icke!
Nu väntar vi på bakslag för nog borde det komma men inte än hoppas jag - vi väntar tills pappan hämtar och lämnar.
Sele = skämt
Hon skulle upp i min famn och det med alla medel - den kilometern hem var lika lång som ett maraton men hittills har jag inte sett en enda löpare som panikartat trycker ner sitt barn i vagnen för att de inte ska trilla ut på vägen. Nu ligger hon i våran säng och hulkar i sömnen trots att hon sovit i en halvtimme.
Räknade väl med något sånt här men var iallafall inte beredd, men dum som jag är gör vi ett nytt försök imorrn, eventuellt tar jag med lite gaffatejp (för barnets säkerhet) eller så är jag puckelryggig nästa gång vi ses...
Chilly
Långkalsonger, tjocksockar, dubbla mössor och valspäck blir outfitten tojour.
Ha ha säger hon med stenansikte
Imorrn får vi komma 8.45 men det var inte poppis - är det D eller fröknarna som ska skolas in?
Vi (jag) tog en prommis istället och nu har vi highlife här för att ersätta den uteblivna inskolningen. Jag hoppas kunna bryta ner henne för en nap om några timmar men det är mest för att jag verkligen behöver vila. Halsen är bättre men då däckade jag strax efter sju igår och den enda rätta medicinen för mig är oftast sömn... och lyckopiller såklart.
Rostig i röret
Har otroligt lite lust att bli sjuk eftersom jag klarat mig så här länge genom influensa- och magsjuketider. Det är inte särskilt coolt att vara sist i en epidemi när alla andra glömt hur jävligt det är. Sympatierna försvinner hos folk så fort de blivit friska själva.
Förresten...
Dagis here we come!
Inskolning börjar strax.
Hur var det nu med inskolning - fick man lämna in henne där, hitta en skön madrass och lägga sig att sova tills det är dax att gå hem? Jag är så trött och har halsont.
tick tack... och gonatt
18,15 sitter jag och trollet och väntar på att maten ska bli klar (bara tre minuter kvar). Lill-Bosse har somnat i min famn. Det har hänt... typ aldrig.
Hon är helt slut efter tandsprickning som lett till snor i drivor, elak hosta och 39 graders feber (jag vet att tänder inte har nåt med "förkylning" att göra men detta har hänt vid varje ny tand så jag diagnostiserar själv numer).
Mammas hjärta får lägga sig i sina dagskläder och svettig lugg. Nu är jag helt tidsvill eftersom mina kvällstimmar i solitud har förskjutits och jag är i min tidszon långt över midnatt. Är det jag eller Dissan som är beroende av rutiner?
Gaaaaaaaaaaaaaaaaah!
Dramatiskt eller hur? Men precis så känns det när jag sitter här med bläck upp till armbågarna och försöker pussla ihop framtiden med jobb för två dårar som arbetar oregelbundet, dagis för lilltrollet som trånar efter sällskap i samma åldersklass, 10-åring på halvtid med diverse aktiviteter samt allt övrigt som ska passa in i en familj på landet.
Hur ska jag lösa allt - Byta jobb? Vinna 127 miljoner? Adoptera bort trollet till mormor och morfar? Adoptera bort Bonden till mormor och morfar? Avsäga mig samhällets struktur, flytta till en hydda i skogen och starta en sekt?
Jösses vilken huvudvärk.
Men, håll käft din tok!!
Jag anser att ska media bevaka och återberätta denna makabra instutions synpunkter får man göra det på samma sätt och årtusende de lever i. Så numera borde påvsnubbens ord endast finnas nerknackade på en stentavla som får gå runt bland intresserade och (så klart enligt mig) mindre begåvade. Pucko!!
Mums
Nu är det House.
Dagis del 3 (lär bli en lång följetong)
Paniken kom sakta krypandes, vad man ska göra med ett sjögrönt monster en hel dag utan stimulans?
Så supermorsan ringde till dagiset trollet ska börja på på måndag. Vi var jättevälkomna för ett besök och går dit, utan regn (hoppas jag) och med broddar efter vilan.
Lycka är att slippa vara själv med sitt barn en hel dag...
Duuuh
Och skit som måste göras finns det drivor av.
Först och främst bör jag duscha, gårdagen på stan i min ensamhet tog på svettkörtlarna när varenda provrum stod tillgängligt för ombyten av diverse finurliga outfits. Kom dock bara hem med en oversizetröja och dessa j.a nylonstrumpbyxor till mig själv. Lilla D fick en kjol och den snöt hon sig i - fashionista, jo tjena.
Good day eller...
Men...
Det skiter jag i!!!
Fullkomligt.
Eftersom jag ska få gå på stan utan barnvagn eller missnöjesljud. Jag är så exalterad att jag nästan gråter. Risken finns att jag klappar ihop totalt och till slut sitter och hulkar utanför Åhléns fastklamrandes vid en ynka påse innehållandes nån reastrumpbyxa utan stöd för varken mage eller lår.
Hur ska detta gå?
Så mycket skit
Hur mycket jag än plockar och rensar och fejar och städar blir det aldrig klart. Beror delvis på att allt tar så lång tid med den ohyggliga björntjänst Diss alltid står för när hon ska hjälpa till.
Jag gick igenom alla papper från förra året för att få lite koll på inkomstuppgifter inför dagisavgiften men gav upp och insåg att det blir maxtaxa ändå. Allt stuvades tillslut undan i en pärm och där blir det nog liggandes tills nästa blankett ska fyllas i - hatar för övrigt blanketter, från kommunen känns allt så b med kopierade papper och små, j.a rutor som ska låtsas rymma ens handstil.
Även Amerikalådan städades (den låda i köket där all skit man inte vet var man ska lägga hamnar) och där fanns fynd för D . Alla gummiband placerades omsorgsfullt över hela huset tillsammans med serpentiner och gem. Gamla julkort fick rejäla pussar och är nu antagligen gömda för omvärlden. Värst var när hon hittade en påse skruv som först skulle ätas men sen tydligen inte var rena nog och slängdes i diskmaskinen, nästa gäst som kommer får antagligen handdiska.
Dagis del 2
Hur gör jag?
Ringer jag dit själv och hör om inskolning eller hör de av sig.
Hjälp!
Just nu sitter Dissan lugn som en filbunke och tittar på "biipbiip" så just nu är hon en keeper - ska jag verkligen lämna henne ifrån mig (denna fundering kan komma av sig om sisådär 32 sekunder).
(japp, det gjorde den...)
Dagis
Dripp dropp
Jag tror min dunjacka har gjort sitt för säsongen och bikinin blir använd nästa gång jag går från Öppna. För alla fluktisar kommer schema på mina promenadtider nästa vecka
Women unite
Idag ska jag fira det genom att föna håret igen med mina nya fön, vispa allt med min nya superelvisp och bråka med Dissan om halsbandet som jag fick av Mini-Majsen som hon ideligen sliter i för att ta i besittning. Så här låter det: "Nej, nej, nej. Mammas, mammas, mammas. Släpp, släpp, SLÄPP!"
Gratta mig!!!
Jag känner mig alldeles för fantastisk för att vara så pass okänd som jag ändå är. På kyrkis träffade jag en pappa som börjat på bolaget strax efter jag gått hem på min mammaledighet och han hade inte ens hört talas om mig!!! Hur är det möjligt?
Hur som - våga inte läsa bloggen utan att lämna ett grattis så mitt gränslösa ego får den uppskattning det förtjänar.
Tack på förhand från en ödmjuk Erika
I know nothing
Sessan ska gänga sig och vi ska betala - nyheter eller fakta? Mig kvittar det, hitills går en alldeles för stor del av mina skattepengar till saker jag inte bryr mig om, men inte kan påverka.
Pirate Bay-rättegången får gigantisk uppmärksamhet och även där är jag rudis, har inte laddat ner ett skit nånsin och vet inte ens hur man gör. Går å andra sidan inte på bio heller utan snålhyr filmer 3 år senare på macken. Däremot köper jag gärna en skiva, jag gillar att bläddra i konvoluten.
Det största jag lyckats snappa upp från den stora världen utanför Svea rikes gränser är Oscarsgalan (Israel-Palestinagrejen är väl inte tillräckligt glammig just nu) och där var det viktigaste blickarna mellan Aniston och Pitt med en muttrandes Jolie brevid. Filmerna har jag inte sett, knappt hört nåt om men återkommer om tre år när de finns på niceprice på macken.
Vilken sorglig lantmorsa jag har blivit - min största nyhet är att Dissan kräkts i rutschkanan och att jag fyller år imorrn.
Mammas lilla piga
Det brukar inte ta 1,5 timme att gå ut med soporna men va fan...