mestommig

Köpte en ipod idag och har inte tid med annat än att skapa den perfekta musikmaskinen för mitt komplicerade sinne.

Idag känner jag precis så. Visste inte riktigt vad det betydde så jag slog upp det i SAOL och där står: Melankoli - svårmod, tungsinthet. Den förklaring hjälpte lite så nu sitter jag här i/med(?) svårmod och tungsinthet.

Jag tror att det är en rad detaljer som i kombination ger mig detta tillstånd. Jag känner mig vuxen (på det inte så smickrande sättet utan rutintråkiga sättet), aningen fastlåst i mitt jobb just nu och saknar helt enkelt min dotter.

Med vädret som växlar utanför är det inte lättare att rycka upp sig. Trots att det borde göra mina dagliga sysslor enklare utan soltörstande funderar jag mer på alla begränsningar det innebär för familjen att ha ljvliga lekdagar i det gröna och jag känner mig genuint ledsen för deras skull.

hmm - melankoli - ja så är det nog...

Ja, mycket bloggande blir det inte men till skillnad från alla andra i min lilla bloggsfär så lider jag inte av semestersyndrom. Jag jobbar, stenhårt kan jag tillägga.

Sitter i en förbluffande värld av stora sedlar, småmynt och blankett efter blankett. För att toppa min ännu förvirrande hjärna har jag på nåt sätt blivit utrustningsansvarig och har därför ca 16 stora datorer och ännu inte räknat antal små handdator som jag ska förvalta, bevaka och klappa fint när de inte fungerar som de ska. Om de ändå kunde vara i min närhet när de havererade skulle livet varit enklare men tyvärr väljer de ibland att åka på äventyr med mina lystna kollegor och vara långt ifrån mina vårdande händer.

Som sagt ring inte mig, trots att jag oftast har telefonen klistrad vid mitt öra, jag vet inte vad jag gör eller är...

Jag såg en film igår. Vi gjorde en Svenssonkväll - nattade barnet och hyrde en rulle inklusive snacks (nej, vi hyrde inte snackset utan köpte det med surt förvärvda pengar som intjänas när alla andra ler i solen).

Den var bra. I mitt tycke ruggigt bra trots att tonårsdimman låg tät och det är ju precis som det ska vara.
Fly verkligheten, drömma om att vara 17 och att mannen vid sin sida är död men levande, blek men skimmrande och framförallt överväldigande förälskad i just dig.

Den manliga huvudpersonens insats gav mig lika mycket rysningar som slutscenen i "Lost in translation" och i min värld är det stort. Det kom tårar, jag gråter inte av film (förutom absurditeten av att vara gravid när jag bölade vid minsta körsång på tv:n) men nu rullade saltdroppar ner från mina fransar av ren och skär känsloladdning. Vill leva kvar i den här världen en stund sitta med nerverna ovanpå huden och bara drömma, sucka och känna mig tillfreds.

Jag skriver inte filmens namn, ni vet säkert vilken det är men om inte hoppas jag att ni också trillar över den och blir lika laddade som jag, utan förutfattade meningar.

Jag har officiellt gått från "minigris" till "vietnamesiskt hängbuksvin". Och nej, jag är inte gravid - bara fläskkarréig.

Ska ta tag i detta snarast. Eller.... snarast efter jag bakat en kolakaka och ätit upp. Eller några fler kakor efter det.

Äh, det är lika bra att börja träna vietnamesiska för kroppen tänker jag inte röra.

säger Erika 70+

Vet inte vad som är fel men ont gör det. Igår var jag knappt gångbar så Bonden trollade fram en käpp a la Dr House och ni kan aldrig förstå vilka förolämpningar som trillade ur min mun när jag väl kom i karaktär. Ska nog behålla den stilen så min timida sida försvinner en gång för alla.

men jag bjuder på några bilder iallafall.



Här hade jag historielektion med D och käkade ensam lunch medan jag lät henne vara Östtysk innan murens fall och leva i misär. Tror hon förstod deras situation.



Dock fick hon en tuffare lektion idag på dagis av en klätterställning.



Kommer ni ihåg när det var över 30 grader ute kl 21 på kvällen? Det gör inte jag.



Kommer jag ihåg när syrran hällde i mig en flaska rosé på Gatufesten? Nej, inte det heller.

Varannat tryck jag gör på datorn leder numer till Syntax Error i olika sammanhang.

Lycka att komma tillbaka efter semestern när jag har suttit här!

Nu har jag haft en vecka vad som på pappret heter semester men som i hjärnan känns som överlevnadsläger. På en kort vecka har hornen på lillan växt ca en decimeter och det var med nöd och näppe mormor och morfars vitrinskåp överlevde och att vi återfann henne på IKEAs kuddavdelning.

Imorrn blir det dagis och skulle det av nån anledning vara stängt blir det annons på blocket.

Jaja, skämt åsido, Bonden är ivägsläppt för sista kvällen att förlusta sig med andra illaluktande ölserverare men imorrn börjar hans bootcamp. Ser ni honom närmsta timmarna skriv med spritpenna i pannan (spegelvänt tack) HÄMTA MONSTER PÅ DAGIS 16,30!!!

Jag har haft en fantastisk vecka. För er som suttit i isolering på kåken kan jag berätta att medelhavet tittade förbi med ett högtryck och Gatufesten kom äntligen till stan (det sista var drypande ironi). Det är ju trevligt med evenemang men när man inte har friheten att göra som man vill hela tiden får man gnälla.

Min syster med familj har förärat oss besök och syrran knäckte en flarra rosé i huvudet på mig på Tisdagkväll och gjorde mig lika oduglig som Bonden efter personalfesten morgon efter. Tur i oturen åkte västkustarna hem vid samma tid så jag kunde ligga och rena min besudlade alkoholsjäl och skämmas som en hund.

Dock har jag stora bekymmer med garderoben dessa heta dagar. Jag äger inte ett par shorts (de är djävulens påfund) och den dominerande färgen bland plaggen är svart. Min mor skrattar sig blå av att se min outfits som hon på nåt sätt påstår härrör från inuiternas butiker. En stund i solen fick min hud och det innebär nu overkligt märkliga solränder på låren där jag knövlade upp min långbyxor. Jag kan inte vinna mot detta väder.

Nu ska jag sura en stund över att jag inte orkade se Jerry Williams igår.

Det är alldeles för varmt för att blogga... eller vara inne... eller vara ute....

Jag återkommer när tid och lust sammanfaller med väderprognosen.

Nu har jag i en vecka haft en förkylning i kroppen. Inte en sån där man ligger ner och skriker "koma to the people" utan mer en sån där ingen annan märker att man har så sympatierna uteblir.

Jag har ont i halsen på vänster sida (höger från er om ni står mittemot).
På morgonen harklar jag upp slem som ser ut att härröra från splatterfilm á debut av Peter Jackson.
Tröttheten ligger och lurar men sömnen är inte ett dugg friskgörande.
Svettlukten går liksom aldrig bort trots att jag faktiskt tvättat mig, till och med håret är tvagat men påminner mest om Kristina Lugns risbarr.

Jag har testat alla tabletter, sprayer och till och med en yogasväng men jag är fortfarande i status quo. Same shit different day och ännu mera slem.

Imorrn ska jag oavsett humör och värk jobba och i övermorgon ska jag definitivt släpa uniformsarslet till tåget för då har jag heldag i hufvudstaden med löning på kontot.

Den sista kuren att testa blir att shoppa sig frisk.

Jag har aldrig gillat att handla mat. Storhandling ger mig nästan kväljningar men jag är alldeles för mycket kontrollfreak för att släppa det till Bonden så han allen ska gå och handla oväsentligheter men att skjuta de där vagnarna som blivit stora som skepp är så oglamouröst.

Idag gjorde vi oss dock redo för midsommarfirandet som innebär en ansenlig mängd matinköp och det tillsammans med andra dårar där flertalet var familjer med barn. Barn som satt i vagnen eller höll föräldrarna i handen, de vågade gick ett par steg framför eller bakom.

Åsså kommer vi. En av oss håller koll på shoppinglistan och kundvagnen och rafsar frenetiskt i närmsta råvara som liknar vad vi skrivit ner. Den andra jagar demoleringsmaskinen som kastat av sig skor, strumpor och andra löstagbara delar och försöker klättra upp i mejeridisken. Kommer man tio meter för nära kastar hon en creme fraiche och remmar så fort hon kan till nästa hylla. Det finns inte många prylar på Coop som inte har hennes kriminella fingeravtryck.



Så här ser Most Wanted-lapparna ut utanför Coop i Birsta.


Nu garvar ni lite och tänker att så illa kan det inte vara, men tro min annars lögnaktiga tunga, så j.a galet är det!

I bilen på väg hem förklarade jag för henne att hon ger mamma en hjärnblödning.
- Ja, mamma hjärnblödning! svarar hon felfritt. Vissa ord fastnar fortare än andra.

Dissan tänker bli Paris Hiltons nya BFF så i bilen tränar hon stenhårt på att se mystiskt inkgonito ut.

Ser ni solen?

Det gör jag!

Här ska brännas fläsk och drickas margeritas och springas lättklädd och vattenspridaren ska fram (har vi nån sån?) och spelas kubb och grillas och och och.... jag blir galen av allt som ska klämmas in under det strålande skenet.

Ångrar lite att jag lovat 10-åringen en tripp till stan men bikini på HM funkar väl?

Nu är det tyst på våningen ovanför. Snornosen får vara hemma från dagis resten av veckan efter de chockerande nyheterna att hon varit helt tyst och stilla nästan hela gårdagen. Inte ens lektimmen i stora salen hade lockat utan hon satt lite lojt i en frökens knä och petade snoken.

Jag hade ju tänkt utföra stordåd idag men de planerna har gått i stöpet mellan klosskastning och krokodiltårar. Men istället för att ta vara på den här sovtimmen ska jag ägna mig åt själavård och kaffedrickning.

Tralleri trallerallen är påbörjad på altanskelettet så snart sitter vi där som isbitar och fryser tightsen av oss när vi sätter tänderna i sillbitar.

Jag har skrivit meny hela kvällen och shoppinglista därtill. Hittills har jag sex olika varianter på desserter men knappt nåt proteinrikt att tugga på - men socker håller oss söta.

Midsommar - Bring it on

Fick en fråga om jag inte kunde dela med mig av min blogglista så jag lade helt sonika (hej, hej Brunetthella) ut ett gäng som länkar här till höger. Det är inte alla men vissa kommer ni ändå inte åt pga lösenord och andra skäms jag lite för så de behåller jag i mitt skamsna sinne.