Det...
här fick mig alldeles nytt att skratta så tårarna sprutade.
Revansch...
..eller nåt. På middagsvilat kräktes trollet på sig själv, mestadels i högra ögat. Dock stuffade jag inte till min säng utan torkade och tröstade.
Crazy I go
Jag skulle kunnat blogga om jag inte varit fast i Hallsberg hela förra veckan. Jag kollade aldrig om internet fanns där men jag tvivlar kraftigt. Hotellet jag spenderade kvällarna på var renoverat anno 1982 och sken i aprikos och terrakotta.
Dagarna spenderades med att sällskapa med lärargelikar och sist jag var på en sån här träff för ca tre år sen dryftade vi exakt samma saker, i samma ordning tror jag till och med.
Efter en lååång tågresa hem med mestadels konkurrenterna (som jag nu vet med fakta inte har samma komfort som vi) kom jag hem lagom till att hämta ett 40-gradigt barn från dagis.
Det är så typiskt att pappan har sönder barnet när man är borta och att jag får laga det alldeles själv.
Vi, ja, barnet och jag, går varandra på nerverna en aning vid det här laget eftersom vi varit max en meter ifrån varandra de senaste fyra dygnen. Mycket kan man säga om vab men roligt är det inte. Hon lyckades kräkas en hel flaska välling i mitt hår igår natt och kröp sen vidare till sin säng för att slippa kladdet, uppenbarligen är hennes iq inte lika begränsat som mitt på nätterna.
Två dar till ska vi hållas fångna här hemma för att säkerställa friskheten men det innefattar även ett besök hos ögondoktorn. Sen är det tilbaka till den underbara vardagstristessen med jobb och dagis och det behövs inte minst för att behålla den gnutta mentala hälsa jag har lyckats hålla kvar.
Dagarna spenderades med att sällskapa med lärargelikar och sist jag var på en sån här träff för ca tre år sen dryftade vi exakt samma saker, i samma ordning tror jag till och med.
Efter en lååång tågresa hem med mestadels konkurrenterna (som jag nu vet med fakta inte har samma komfort som vi) kom jag hem lagom till att hämta ett 40-gradigt barn från dagis.
Det är så typiskt att pappan har sönder barnet när man är borta och att jag får laga det alldeles själv.
Vi, ja, barnet och jag, går varandra på nerverna en aning vid det här laget eftersom vi varit max en meter ifrån varandra de senaste fyra dygnen. Mycket kan man säga om vab men roligt är det inte. Hon lyckades kräkas en hel flaska välling i mitt hår igår natt och kröp sen vidare till sin säng för att slippa kladdet, uppenbarligen är hennes iq inte lika begränsat som mitt på nätterna.
Två dar till ska vi hållas fångna här hemma för att säkerställa friskheten men det innefattar även ett besök hos ögondoktorn. Sen är det tilbaka till den underbara vardagstristessen med jobb och dagis och det behövs inte minst för att behålla den gnutta mentala hälsa jag har lyckats hålla kvar.
Tiden räcker till men inte orken.
Inte mycket händer i min vardag. Jag är nämligen rätt oduglig på att få saker gjorda utanför arbetstid. På jobbet sliter jag dock min lilla rumpa så i stjärnorna räknas nog det som nåt.
Jag har till och med varit på HLR och brand-utbildning så nu är jag superhjälte inombords och kan rädda det mesta från förödelse. För min del hade en kurs i hushållsarbete suttit bättre efterom jag känner distinkt rädsla var gång jag ser dammsugaren och jag tycker tvättmaskinen slänger glåpord efter mig.
Idag har jag och bonden en ledig dag tillsammans och den firade vi med att trolla bort trollet till dagis och sova till 12. Lyckat för oss men inte för allt annat som behöver tillsyn. Nu ska jag kolla facebook för 46:e gången och kanske spela bubbles, inte för att det direkt får mig att känna mig bättre men jag glömmer bort omvärlden en stund och har jag tur rinner tiden infrån mig än en gång och det blir dax att hämta monstret och när hon väl är hemma kan jag ju inte låta hemmet gå före mitt älskade hjärta. Win-Win-situation eller vad?
Jag har till och med varit på HLR och brand-utbildning så nu är jag superhjälte inombords och kan rädda det mesta från förödelse. För min del hade en kurs i hushållsarbete suttit bättre efterom jag känner distinkt rädsla var gång jag ser dammsugaren och jag tycker tvättmaskinen slänger glåpord efter mig.
Idag har jag och bonden en ledig dag tillsammans och den firade vi med att trolla bort trollet till dagis och sova till 12. Lyckat för oss men inte för allt annat som behöver tillsyn. Nu ska jag kolla facebook för 46:e gången och kanske spela bubbles, inte för att det direkt får mig att känna mig bättre men jag glömmer bort omvärlden en stund och har jag tur rinner tiden infrån mig än en gång och det blir dax att hämta monstret och när hon väl är hemma kan jag ju inte låta hemmet gå före mitt älskade hjärta. Win-Win-situation eller vad?
Söndagmorgon....
...och jag var uppe så tidigt att frisyren fortfarande sover kvar på kudden. Bänkade monstret med Teletubbies och gjorde allt det där jag skjutit på tills tidsgränserna börjat rinna ut.
Blanketter, bokningar, beställningar och betalningar.
Nu ligger jag dock i nån sorts fas med verkligheten och kan njuta av min lediga dag med en överväldigande huvudvärk och illaluktande kropp. Men med paracetamol och dusch med dåligt tryck kommer nog den här dagen att rädda sig själv.
Förresten var skelningen inte nåt att oroa sig för, vi kommer antagligen att haka på pirattrenden och döpa om trollet till Jack Sparrow eller i värsta fall, skita i ögonlapp och döpa om henne till Niklas Wikegård.
Blanketter, bokningar, beställningar och betalningar.
Nu ligger jag dock i nån sorts fas med verkligheten och kan njuta av min lediga dag med en överväldigande huvudvärk och illaluktande kropp. Men med paracetamol och dusch med dåligt tryck kommer nog den här dagen att rädda sig själv.
Förresten var skelningen inte nåt att oroa sig för, vi kommer antagligen att haka på pirattrenden och döpa om trollet till Jack Sparrow eller i värsta fall, skita i ögonlapp och döpa om henne till Niklas Wikegård.
Gaaah
Jag har en jobbig dag idag. En förkylning har krypit sig in i näsan och jag har sovit för länge och för hårt så tröttheten valde att rota sig fast.
Gjorde en insats då mitt troll har börjat skela på höger öga och ringde BVC - de ville att vi skulle komma NU! Blev illamående av det akuta i sköterskans röst och med gråten i halsen fastställde vi en tid på fredag med antaglig fortsättning till ögonkliniken och hennes försäkran att jag kunde börja andas igen.
Har verkligen inte energi till detta ångestladdade tillstånd.
Nu ska jag rekognosera min kropp, utröna vad som är armar och ben och försöka få in dem i klädesliknande attribut för att åka mot jobbet. Var jag lagt min förvirrade hjärna och skräckbultande hjärta kan jag inte komma på.
Gjorde en insats då mitt troll har börjat skela på höger öga och ringde BVC - de ville att vi skulle komma NU! Blev illamående av det akuta i sköterskans röst och med gråten i halsen fastställde vi en tid på fredag med antaglig fortsättning till ögonkliniken och hennes försäkran att jag kunde börja andas igen.
Har verkligen inte energi till detta ångestladdade tillstånd.
Nu ska jag rekognosera min kropp, utröna vad som är armar och ben och försöka få in dem i klädesliknande attribut för att åka mot jobbet. Var jag lagt min förvirrade hjärna och skräckbultande hjärta kan jag inte komma på.
Hej...
...jag heter Daisy och jag vet att min mamma älskar mig gränslöst och ovillkorligen. Denna insikt har jag nämligen fått av att testa hennes gränser så ofta jag fått möjlighet (läs: hela tiden).
Jag har senaste veckorna missbrukat ordet mamma bara för att kolla hennes fulla uppmärksamhet och ibland ser jag hur hon avsiktligen ignorerar mig men då löser jag det oftast genom att klättra upp på henne oavsett var vi befinner oss. Att sen knipa sig fast så hon knappast kan släppa har blivit en specialitet.
Att leka själv funkar men det är så mycket roligare när morsan tittar på och helst gör exakt samma sak. Jag har upptäckt att mina röstresurser är obegränsade och funkar det inte med första påtalandet om samlek skriker jag helt sonika tills hon med bultande huvudvärk infaller i mina intressen.
En annan sak jag märkt är hur lattjo det är med sång. Minsta ord jag överhör kan nog bli en visa och här behöver jag nästan inte ens använda den höga rösten, jag brukar bara upprepa "sjunga den, sjunga den, sjunga den" tills hon faller i trall i nån ny obekant visa. Hon eller rättare sagt jag bevisar att vad som helst kan det sjungas om med lite uppmuntran.
På kvällarna ger jag henne den ultimata utmaningen. Först brukar jag spela utmattad och krokodilgråta tills jag får lägga mig i sängen med välling. När den är slut tar jag fram mitt rätta, pigga jag och hoppar upp och ner som en studsboll tills irritationen växt. När hon sen gått från min säng skriker jag tills hon kommer tillbaka med den där bultande huvudvärken och kräver hennes hand i min tills jag somnat. Ibland känner jag hur hon försöker smyga bort sin hand innan jag är medvetslös men ser ni, den går jag inte på, då gapar jag till så hon snällt stannar på sin plats.
Dock låter jag henne sova på nätterna, jag kan själv behöva vilan då det tar energi att testa gränser så här. Nån gång kollar jag av att hon fortfarande är med och när hon ändå är vaken kan hon lika gärna fixa lite välling, jag får trots allt inte köra mikron själv.
På morgonen brukar jag försöka köra igång direkt genom att klappa hennes ansikte så fort jag kan och funkar inte den väckningen kan jag försöka bända upp ögonlocken på henne så hon inte missar en minut av mitt ljuva ansikte.
Ibland sover hon borta eller jobbar långa dagar men oroa er inte, jag tar igen ovanstående punkter dubbelt första stunden vi träffas igen.
När det bara är pappa och jag lägger jag ner hela gränstestandet och tar lite egentid.
Även en 2-åring behöver rekreation.
Jag har senaste veckorna missbrukat ordet mamma bara för att kolla hennes fulla uppmärksamhet och ibland ser jag hur hon avsiktligen ignorerar mig men då löser jag det oftast genom att klättra upp på henne oavsett var vi befinner oss. Att sen knipa sig fast så hon knappast kan släppa har blivit en specialitet.
Att leka själv funkar men det är så mycket roligare när morsan tittar på och helst gör exakt samma sak. Jag har upptäckt att mina röstresurser är obegränsade och funkar det inte med första påtalandet om samlek skriker jag helt sonika tills hon med bultande huvudvärk infaller i mina intressen.
En annan sak jag märkt är hur lattjo det är med sång. Minsta ord jag överhör kan nog bli en visa och här behöver jag nästan inte ens använda den höga rösten, jag brukar bara upprepa "sjunga den, sjunga den, sjunga den" tills hon faller i trall i nån ny obekant visa. Hon eller rättare sagt jag bevisar att vad som helst kan det sjungas om med lite uppmuntran.
På kvällarna ger jag henne den ultimata utmaningen. Först brukar jag spela utmattad och krokodilgråta tills jag får lägga mig i sängen med välling. När den är slut tar jag fram mitt rätta, pigga jag och hoppar upp och ner som en studsboll tills irritationen växt. När hon sen gått från min säng skriker jag tills hon kommer tillbaka med den där bultande huvudvärken och kräver hennes hand i min tills jag somnat. Ibland känner jag hur hon försöker smyga bort sin hand innan jag är medvetslös men ser ni, den går jag inte på, då gapar jag till så hon snällt stannar på sin plats.
Dock låter jag henne sova på nätterna, jag kan själv behöva vilan då det tar energi att testa gränser så här. Nån gång kollar jag av att hon fortfarande är med och när hon ändå är vaken kan hon lika gärna fixa lite välling, jag får trots allt inte köra mikron själv.
På morgonen brukar jag försöka köra igång direkt genom att klappa hennes ansikte så fort jag kan och funkar inte den väckningen kan jag försöka bända upp ögonlocken på henne så hon inte missar en minut av mitt ljuva ansikte.
Ibland sover hon borta eller jobbar långa dagar men oroa er inte, jag tar igen ovanstående punkter dubbelt första stunden vi träffas igen.
När det bara är pappa och jag lägger jag ner hela gränstestandet och tar lite egentid.
Även en 2-åring behöver rekreation.
Va? - Was? - What?
Såg nåt fruktansvärt på tv igår.
Trailern lovade intensitet och lite ny kriminologi för oss som har sett oss less på försupna och våldsstinna svenska deckare.
Bonden log lite när jag föreslog att se "Havskommisarien" och jag förstod inte då att hans glädje egentligen var att få se min chockade min när talet på skådisarna inte matchade läpprörelsen.
Jag kan inte tro att Mari Jungstedt uppskattar filmatiseringen av hennes böcker när de i ett överdrivet förvirrat tillstånd använder hela Europas samlade språkflora varav merparten är dubbade till onyanserade röster som läser sina repliker likt mig själv i en nervös föreställning i årskurs 4.
Jag kan förstå att i dagens ekonomiska läge måste länder med intresse för böckerna samarbeta men min ultimata fråga i denna lågkonjunktur är - vad kostar mest?
Att låta karaktärerna tala sitt språk och tro på min kapacitet som tittare att jag kan hänga med med hjälp av textremsa (vet inte vad översättningsföretag tar betalt men nån skulle säkert i barmhärtighet göra det gratis)?
Eller hyra in flertalet "röster" som gör detta till en riktig B-upplevelse och definitivt förlora mina ögon till nästa avsnitt?
Märklig upplevelse men inte bra.
Trailern lovade intensitet och lite ny kriminologi för oss som har sett oss less på försupna och våldsstinna svenska deckare.
Bonden log lite när jag föreslog att se "Havskommisarien" och jag förstod inte då att hans glädje egentligen var att få se min chockade min när talet på skådisarna inte matchade läpprörelsen.
Jag kan inte tro att Mari Jungstedt uppskattar filmatiseringen av hennes böcker när de i ett överdrivet förvirrat tillstånd använder hela Europas samlade språkflora varav merparten är dubbade till onyanserade röster som läser sina repliker likt mig själv i en nervös föreställning i årskurs 4.
Jag kan förstå att i dagens ekonomiska läge måste länder med intresse för böckerna samarbeta men min ultimata fråga i denna lågkonjunktur är - vad kostar mest?
Att låta karaktärerna tala sitt språk och tro på min kapacitet som tittare att jag kan hänga med med hjälp av textremsa (vet inte vad översättningsföretag tar betalt men nån skulle säkert i barmhärtighet göra det gratis)?
Eller hyra in flertalet "röster" som gör detta till en riktig B-upplevelse och definitivt förlora mina ögon till nästa avsnitt?
Märklig upplevelse men inte bra.
Norsk porr...
... i form av Skavlan. Gillar honom skarpt.
Norskt skogstroll i form av Alexander Rybak. Nja, han måste tagga ner på c-vitaminen.
Norskt fenomen i form av Liv Ullman. En timme i hennes sällskap med hennes historier skulle få mig att lägga ner min banala blogg direkt.
Svensk älva i form av Lena Endre. En gnutta av hennes talang skulle få mig att starta en mySpace-sida.
Jag betalade inte tv-licensen i många år men hade Skavlan visats tidigare hade till och med jag pyntat upp.
Norskt skogstroll i form av Alexander Rybak. Nja, han måste tagga ner på c-vitaminen.
Norskt fenomen i form av Liv Ullman. En timme i hennes sällskap med hennes historier skulle få mig att lägga ner min banala blogg direkt.
Svensk älva i form av Lena Endre. En gnutta av hennes talang skulle få mig att starta en mySpace-sida.
Jag betalade inte tv-licensen i många år men hade Skavlan visats tidigare hade till och med jag pyntat upp.
Det går uppåt
Det är löjligt kallt i mitt hus idag men jag ska zen:a bort det och fokusera på allt bra jag har istället.
1. Jag har superrörigt här hemma - men det tyder bara på att jag har haft roligare än att städa senaste dagarna.
2. Jag har en driva tvätt - dock har jag tydligen en välfylld garderob som lämnar utrymme för tvättuppehåll.
3. Jag luktar lite sunkigt och måste duscha - helt klart har jag underbara nära som inte dissar mig för min odör.
4. Jag har räkningar att betala - svårt att hitta nåt överpositivt här men när man betalar via nätet kan man alltid bloggvandra iväg lite och grotta ner sig i andras liv som inte har det lika bra.
Men den här nyfunna buddistattityden kommer jag att äga den här dagen och så småningom världen!
Undra hur buddistiskt det är att önska världshärravälde?
1. Jag har superrörigt här hemma - men det tyder bara på att jag har haft roligare än att städa senaste dagarna.
2. Jag har en driva tvätt - dock har jag tydligen en välfylld garderob som lämnar utrymme för tvättuppehåll.
3. Jag luktar lite sunkigt och måste duscha - helt klart har jag underbara nära som inte dissar mig för min odör.
4. Jag har räkningar att betala - svårt att hitta nåt överpositivt här men när man betalar via nätet kan man alltid bloggvandra iväg lite och grotta ner sig i andras liv som inte har det lika bra.
Men den här nyfunna buddistattityden kommer jag att äga den här dagen och så småningom världen!
Undra hur buddistiskt det är att önska världshärravälde?
Avslöjad
Igår vibrerade Bondens telefon högt mot underlaget då den låg på köksbänken och tog emot sms.
Med ett stort leende säger lillmonstret "mamma prutta"!
Fan, hur ska jag komma undan genans i denna teknologiens värld.
Med ett stort leende säger lillmonstret "mamma prutta"!
Fan, hur ska jag komma undan genans i denna teknologiens värld.
Ja, jag lever. Men knappt bloggen.
Dåligt bloggande här på västfronten, jag vet.
I min del av världen kör vi jobb, logistiklösningar och omvänd psykologi och detta i kombo verkar tära på energireserven.
Sen är hösten här och det ger mig alltid en känsla av att bygga om boet. Allt somrigt måste bort och filtar, kuddar och övrig dekor ska bytas till murrigt och mysigt. De oändliga prylar jag har från tidigare höstrenoveringar är mystiskt borta och jag skannar varje butik efter nya saker. I år dock vill jag egentligen inte spendera en krona och startar en massa fixadetsjälv-projekt som aldrig lyckas bli färdig utan dräller i små kaotiska högar runt om huset.
Lillmonstret är rent ljuvlig nu för tiden trots att hon såklart har kvar sitt, ja, monstruösa beteende men jag smälter varje gång hon drar en filt över huvudet och säger på stockholmsdialekt "men Dejsii, vart tog du veeegen".
Sen att jag måste värdera varje kraftuttryck jag använder då hon har en enorm härmningsfas och registrerar minsta svordom är tyvärr bara mitt problem.
Inatt sjöng hon i sömnen om alla barnen som "tack och lov är här" och jag skrattade gott. Lika roligt var det inte vid tretiden när hon fysiskt drog och knuffade mig till trappen och pekade ner med ihopdragna ögonbryn och krävde "LELLE". Mamman är vek vid den tiden och blandade med zombieliknande rörelser en flaska välling till dominatorn.
Sen knäcker hon mig igen genom att dricka upp flaskan, säga "tack, mamma älskar Daisy", klappa mig fint på kinden och somna om.
Det är de små sakerna som gör att man ens förstår hur benen fungerar mitt i natten och jag kommer att göra det igen för att få klappen på kinden av min gullrumpa.
I min del av världen kör vi jobb, logistiklösningar och omvänd psykologi och detta i kombo verkar tära på energireserven.
Sen är hösten här och det ger mig alltid en känsla av att bygga om boet. Allt somrigt måste bort och filtar, kuddar och övrig dekor ska bytas till murrigt och mysigt. De oändliga prylar jag har från tidigare höstrenoveringar är mystiskt borta och jag skannar varje butik efter nya saker. I år dock vill jag egentligen inte spendera en krona och startar en massa fixadetsjälv-projekt som aldrig lyckas bli färdig utan dräller i små kaotiska högar runt om huset.
Lillmonstret är rent ljuvlig nu för tiden trots att hon såklart har kvar sitt, ja, monstruösa beteende men jag smälter varje gång hon drar en filt över huvudet och säger på stockholmsdialekt "men Dejsii, vart tog du veeegen".
Sen att jag måste värdera varje kraftuttryck jag använder då hon har en enorm härmningsfas och registrerar minsta svordom är tyvärr bara mitt problem.
Inatt sjöng hon i sömnen om alla barnen som "tack och lov är här" och jag skrattade gott. Lika roligt var det inte vid tretiden när hon fysiskt drog och knuffade mig till trappen och pekade ner med ihopdragna ögonbryn och krävde "LELLE". Mamman är vek vid den tiden och blandade med zombieliknande rörelser en flaska välling till dominatorn.
Sen knäcker hon mig igen genom att dricka upp flaskan, säga "tack, mamma älskar Daisy", klappa mig fint på kinden och somna om.
Det är de små sakerna som gör att man ens förstår hur benen fungerar mitt i natten och jag kommer att göra det igen för att få klappen på kinden av min gullrumpa.
Tut tut, här kommer vi.
Fick åka tufftuff-tåg igår istället för zoomzoom-tåg.
Hej, vad det gick! Min salsa fick några nya steg jag tidigare aldrig ens kommit på och jag tror en servering på "insane" inte längre är en omöjlighet.
Tack vare en överkompentent lokis och två översköna kollegor hade jag den roligaste jobbdan på länge och blev inte ens sen hem.
Hej, vad det gick! Min salsa fick några nya steg jag tidigare aldrig ens kommit på och jag tror en servering på "insane" inte längre är en omöjlighet.
Tack vare en överkompentent lokis och två översköna kollegor hade jag den roligaste jobbdan på länge och blev inte ens sen hem.
Beware: Iiiii´m baaaack!
Idag är första arbetsdagen efter vilopausen på två veckor. Jag känner mig nöjd.
Jag har hunnit njuta med min syster och familj, göra stordåd i hemmet (tyvärr sånt som inte direkt syns...), leka med ljuvliga vänner i kräftans tecken och återse urgamla bekanta (mr East är inte uråldrig själv men det dröjde alltför länge tills vår fika i fredags).
Jetzt (är fortfrande i Berlin och på VM): kaffe und dusch.
Jag har hunnit njuta med min syster och familj, göra stordåd i hemmet (tyvärr sånt som inte direkt syns...), leka med ljuvliga vänner i kräftans tecken och återse urgamla bekanta (mr East är inte uråldrig själv men det dröjde alltför länge tills vår fika i fredags).
Jetzt (är fortfrande i Berlin och på VM): kaffe und dusch.
Heja, heja, heja
Det är så roligt att ha semester när det är något stort evenemang på tv:n. Dagarna i ända hör jag ljudet av expertkommentatorer som analyserar och bekräftar eller dementerar sina analyser.
Friidrott ger även sån bredd att jag finner det mesta intressant, men inte så intressant att jag skulle komma på tanken att utöva nåt liknande själv.
Jag satt dock och funderade om jag kanske skulle kunna hjälpa till som funktionär av högre grad men inte ens det tror jag min splittrade sporthjärna skulle klara av.
Starter - skulle bli svinrädd varje gång skottet gick av och i paniken kanske avfyra ett till, de flesta icke förklarliga tjuvstarerna under ett mästerskap eller än värre, råka kasta pistolen på nån deltagare och göra honom inkapaciterad resten av säsongen.
Mätare - där är det blankt nej. Vem f.n vill stå på en gräsplan när någon hejvilt kastar arga, tunga eller vassa saker omkring en.
Flaggnisse - de som ger röd eller vit flagg men i t ex längdhopp är det skitmycket att hålla reda på. Trampade nån över, stoppa så att inte nästa kommer rännandes, vilken var röd nu igen, varför har flaggan trasslat in sig runt pinnen....?
Tv-tittare - japp, passar mig precis trots att man knappast får funktionärsdiplom.
Friidrott ger även sån bredd att jag finner det mesta intressant, men inte så intressant att jag skulle komma på tanken att utöva nåt liknande själv.
Jag satt dock och funderade om jag kanske skulle kunna hjälpa till som funktionär av högre grad men inte ens det tror jag min splittrade sporthjärna skulle klara av.
Starter - skulle bli svinrädd varje gång skottet gick av och i paniken kanske avfyra ett till, de flesta icke förklarliga tjuvstarerna under ett mästerskap eller än värre, råka kasta pistolen på nån deltagare och göra honom inkapaciterad resten av säsongen.
Mätare - där är det blankt nej. Vem f.n vill stå på en gräsplan när någon hejvilt kastar arga, tunga eller vassa saker omkring en.
Flaggnisse - de som ger röd eller vit flagg men i t ex längdhopp är det skitmycket att hålla reda på. Trampade nån över, stoppa så att inte nästa kommer rännandes, vilken var röd nu igen, varför har flaggan trasslat in sig runt pinnen....?
Tv-tittare - japp, passar mig precis trots att man knappast får funktionärsdiplom.
Halvtid
En semestervecka har gått och en återstår.
Jag är märkbart mör i min lekamen men absolut tillfreds i mitt sinne efter de senaste sju dagarna som enbart bestått av njutbara saker.
Vi landade våra kroppar på ett nattåg förra helgen och vaknade i den västra delen av paradiset, hos min syster med familj närmare bestämt. I deras stuga ett tiotal mil från Göteborg har vi haft basstation men utflyktat nästan var dag.
Shopping ala Gällsta, Liseberg, shopping ala Göteborg, shopping ala Alingsås (ser ni nåt östrogenfyllt mönster?) och till min stora förvåning, vattenskidor.
Ja, till och med jag låg i plurret med träplankor på fötterna, ivrigt påhejad och med skräck i blicken inväntades att ett vattenmuskedunder skulle slunga mig framåt och opp ovan ytan. Det gick sådär... Jag måste trots allt gjort nåt rätt för ont i varenda muskel har jag, och det jag minns från forna försök till sportaktiviteter är just värken.
Min favoritdel förutom sällskapet är vad som nästan blivit tradition för oss - kräftfkalas. Ja, med hattar och allt men med den stora skillnaden att vi får sätta tänderna i havskräftor och inte små övervuxna räkor med solbränna. Dock stod även kräftfiske av den mindre sorten på schemat men det lockade mig inte särsklit mycket att se de svarta djuren kräla i burar på botten, särskilt inte när vinden drev på i orkanstyrka. Vi hann sätta oss på ytterligare ett nattåg på väg hem innan de små bestarna skulle ätas (ska i ärlighetens namn tillägga att de inte var så små, inte när de krälade, nyuppfiskade och fullt levande framför mig på bordet. Klorna såg inte så behagliga ut).
Vi vaknade imorse vid 3.30-snåret och klev av i ett regntungt Sundsvall och efter några fler sömntimmar i välbekanta sängar fylldes söndagen av marknadstitt på rekordtid (tror vi spenderade ca 35 minuter bland knallarna) och en sväng till Birsta för att uppfylla den där sista procenten av shoppingnerv som fortfarande darrade.
Nu ska det roliga börja (läs med drypfull ironi) och allt ska tvättas, organiseras och läggas på nåt sorts logiskt ställe. Men först: Vin - jag har ju trots allt en ledig vecka till.
Tack mina kära, Emma och Manda, Moster Inda och Deas, ni gav mig en ljuvlig semestervecka.
Jag är märkbart mör i min lekamen men absolut tillfreds i mitt sinne efter de senaste sju dagarna som enbart bestått av njutbara saker.
Vi landade våra kroppar på ett nattåg förra helgen och vaknade i den västra delen av paradiset, hos min syster med familj närmare bestämt. I deras stuga ett tiotal mil från Göteborg har vi haft basstation men utflyktat nästan var dag.
Shopping ala Gällsta, Liseberg, shopping ala Göteborg, shopping ala Alingsås (ser ni nåt östrogenfyllt mönster?) och till min stora förvåning, vattenskidor.
Ja, till och med jag låg i plurret med träplankor på fötterna, ivrigt påhejad och med skräck i blicken inväntades att ett vattenmuskedunder skulle slunga mig framåt och opp ovan ytan. Det gick sådär... Jag måste trots allt gjort nåt rätt för ont i varenda muskel har jag, och det jag minns från forna försök till sportaktiviteter är just värken.
Min favoritdel förutom sällskapet är vad som nästan blivit tradition för oss - kräftfkalas. Ja, med hattar och allt men med den stora skillnaden att vi får sätta tänderna i havskräftor och inte små övervuxna räkor med solbränna. Dock stod även kräftfiske av den mindre sorten på schemat men det lockade mig inte särsklit mycket att se de svarta djuren kräla i burar på botten, särskilt inte när vinden drev på i orkanstyrka. Vi hann sätta oss på ytterligare ett nattåg på väg hem innan de små bestarna skulle ätas (ska i ärlighetens namn tillägga att de inte var så små, inte när de krälade, nyuppfiskade och fullt levande framför mig på bordet. Klorna såg inte så behagliga ut).
Vi vaknade imorse vid 3.30-snåret och klev av i ett regntungt Sundsvall och efter några fler sömntimmar i välbekanta sängar fylldes söndagen av marknadstitt på rekordtid (tror vi spenderade ca 35 minuter bland knallarna) och en sväng till Birsta för att uppfylla den där sista procenten av shoppingnerv som fortfarande darrade.
Nu ska det roliga börja (läs med drypfull ironi) och allt ska tvättas, organiseras och läggas på nåt sorts logiskt ställe. Men först: Vin - jag har ju trots allt en ledig vecka till.
Tack mina kära, Emma och Manda, Moster Inda och Deas, ni gav mig en ljuvlig semestervecka.
Även jag ska se solen
Idag jobbas sista dagen innan semestern.
Kommer jag att ägna min lediga tid åt att blogga? Nej.
Kommer jag att njuta av varenda lediga sekund? Tveklöst ja!
Kommer jag att ägna min lediga tid åt att blogga? Nej.
Kommer jag att njuta av varenda lediga sekund? Tveklöst ja!
Regn
Regn
Fotbollscup
Regn
Snart 2 års-monster
Regn
Mer fotbollscup
Regn
Är jag dödtrött eller bara död?
Fotbollscup
Regn
Snart 2 års-monster
Regn
Mer fotbollscup
Regn
Är jag dödtrött eller bara död?
En hjälte jag har
Jag är ohyggligt snabb att gnälla på min Bonde men i detta inlägg ska jag göra precis tvärtom. Ja, jag är lite chockad själv men efter att ha rannsakat de senaste veckorna när jag jobbat heltid och han semestrat har jag verkligen fått tänka om.
Allt flyter på så smidigt att jag börjar tro att en livscoach är mystiskt inblandad. Inte nog med att hemmet oftast är felfritt, smutstvätt ej existerande, golven rena (till och med handskurade) och barnen glada har han under denna period byggt mig ett fantastiskt utekök på altanen och när jag suckandes på morgonen inser att jag glömt lunchlåda står det en där i kylen, full med frestelser och väntar på att mätta både smaklökar och sinne.
Jag som är cynisk och intensivt misstroende väntar att nånstans ska jag brinna till inför fait accompli att han är så mycket bättre än mig på detta men jag känner bara - (eftertanke) - lycka!
Det som biter tillbaka lite är min egen insats i sommarens vardag. Jag är en urusel heltidsarbetare och att sitta inlåst på kontor sliter i själen, så pass mycket att min energi går åt att hålla mig ovan ytan dagarna i ända för att till slut komma hem och vara slutkörd. Mina kvällar slutar kl 20 och trots att ögonen fortfarande är öppna är hjärnan sluten i syntax error.
Allt flyter på så smidigt att jag börjar tro att en livscoach är mystiskt inblandad. Inte nog med att hemmet oftast är felfritt, smutstvätt ej existerande, golven rena (till och med handskurade) och barnen glada har han under denna period byggt mig ett fantastiskt utekök på altanen och när jag suckandes på morgonen inser att jag glömt lunchlåda står det en där i kylen, full med frestelser och väntar på att mätta både smaklökar och sinne.
Jag som är cynisk och intensivt misstroende väntar att nånstans ska jag brinna till inför fait accompli att han är så mycket bättre än mig på detta men jag känner bara - (eftertanke) - lycka!
Det som biter tillbaka lite är min egen insats i sommarens vardag. Jag är en urusel heltidsarbetare och att sitta inlåst på kontor sliter i själen, så pass mycket att min energi går åt att hålla mig ovan ytan dagarna i ända för att till slut komma hem och vara slutkörd. Mina kvällar slutar kl 20 och trots att ögonen fortfarande är öppna är hjärnan sluten i syntax error.
Hårt biten
Jag har blivit svårt musikknarkande. Min nya älskling har drivit in mig på ett komplicerat spår där jag konstant tänker på toner och takter, känslan av att hitta precis den låt min hjärna behöver för stunden och framför allt försöka hitta den där ljuvaste melodin jag aldrig hört förut.
Det här går ju knappast ihop med mina vardagliga sysslor. Aldrig förr har det varit så svårt att räkna enkronor när det bara måste göras i symfoni av Shirley Bassey & Away Team.
Mina problem verkar bara byggas på och min disciplinerade arbetsmoral sjunger sig bort till tonerna av Va pensiero.
Det här går ju knappast ihop med mina vardagliga sysslor. Aldrig förr har det varit så svårt att räkna enkronor när det bara måste göras i symfoni av Shirley Bassey & Away Team.
Mina problem verkar bara byggas på och min disciplinerade arbetsmoral sjunger sig bort till tonerna av Va pensiero.
